Ett fungerande rättsväsende är av stor vikt i alla moderna, demokratiska samhällen. En viktig del av ett fungerande rättsväsende är förstås att domstolar fungerar på ett bra sätt och att ingen exempelvis försöker förvanska bevis eller är rädd för att vittna i en rättegång. Ifall ett vittne skulle ljuga under en rättegång, så kan det medföra en stor risk för rättssäkerheten. En sådan lögn riskerar i värsta fall leda till att en oskyldig person fälls för ett brott respektive att en skyldig person frias från ansvar. Av dessa anledningar är det, under vissa omständigheter, brottsligt att ljuga i samband med rättsprocesser. Det är dock inte i alla situationer som det utgör ett brott att medvetet tala osanning under en rättegång eller annan juridisk företeelse. Det är enbart ifall man under laga ed eller vid förhör under sanningsförsäkran lämnar falska uppgifter som straffansvar kan komma ifråga.
För förståelse av vad som gäller i samband med utsagor lämnade under laga ed samt vid förhör i bevissyfte under sanningsförsäkran kan det här vara på sin plats att helt kortfattat diskutera några grundläggande regler som gäller i samband med sådana situationer. Av betydelse är att en person som är part i en rättegång aldrig kan höras som vittne i denna rättegång. Exempelvis en misstänkt gärningsman kan alltså aldrig komma att vittna i en rättegång som berör dennes eventuella brott. En åtalad kan komma att förhöras under rättegången, men tillåts inte att vittna under laga ed. Principen om att en part i ett mål inte kan vittna gäller inte bara vid brottmål, utan även vid tvistemål. Vad gäller tvistemål, så finns dock en möjlighet för part i målet att i bevissyfte förhöras under sanningsförsäkran. Vittnesförhör får vidare inte hållas med till exempel en målsägande i ett brottmål. I övrigt föreligger vittnesplikt för alla som är kallade som vittne i en rättegång, om än med vissa undantag till exempel är nära släktingar till en part inte skyldiga att vittna. Vittnesplikten och den ed man avlägger i samband med vittnesmålet innebär i princip att man är skyldig att tala om allt man vet (hela sanningen) i den aktuella frågan och inte får lov att förtiga, tillägga eller förändra något i sitt vittnesmål. Ungefär detsamma gäller vid förhör under sanningsförsäkran. Nämnvärt är att även bland annat sakkunniga kan komma att avlägga laga ed under en rättegång samt att det inte är enbart under rättegångar som laga ed kan förekomma.
Ifall man under laga ed uppsåtligen lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen, så begår man brottet mened. Vid mened av normalgraden kan gärningsmannen dömas till fängelse i upp till fyra år. Anses brottet enbart som ringa kan böter alternativt fängelse i maximalt sex månader bli aktuellt. Bedöms brottet vara grovt, så kan det bli fråga om fängelse i mellan två och åtta år. Som exempel på en försvårande omständighet, som kan leda till att brottet anses grovt, kan nämnas att gärningsmannen begått meneden med syfte att en oskyldig skulle dömas för ett allvarligt brott. Att vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång medvetet lämna osann uppgift eller förtiga sanningen utgör brottet osann partsutsaga. Osann partsutsaga kan resultera i påföljden fängelse i maximalt två år vid brott av normalgraden, alternativt böter eller fängelse i upp till sex månader om brottet anses som ringa. Mened och osann partsutsaga är, som framgått, brott som kräver uppsåt hos gärningsmannen. Det kan dock räcka att någon, under laga ed eller vid förhör under sanningsförsäkran, av grov oaktsamhet lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen för att det skall vara fråga om en brottslig gärning. Agerar man på så sätt kan det bli fråga om brottet ovarsam utsaga, vilket kan leda till böter alternativt fängelse i maximalt sex månader. Att lägga märke till är att har mened, osann partsutsaga eller ovarsam utsaga begåtts, men den osanna utsaga som gärningsmannen lämnat bedöms vara utan betydelse för saken i rättegången där brottet begicks, så kan gärningsmannen undkomma ansvar för sitt handlande.
Slutligen kan nämnas att inte bara är i samband med rättegångar i Sverige som det kan vara olagligt att ljuga eller på annat sätt undanhålla sanningen. Ifall en person, under straffansvar, uppsåtligen lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen inför en domstol i något nordiskt land, så kan denna person i Sverige komma att dömas för brottet osann utsaga inför nordisk domstol. Detta förutsätter att den aktuella utsagan, om rättegången hade skett i Sverige, skulle ha lämnats under laga ed eller vid förhör under sanningsförsäkran. Osann utsaga inför nordisk domstol motsvarar alltså brotten mened respektive osann partsutsaga. Även att av grov oaktsamhet lämna felaktiga uppgifter inför en nordisk domstol kan vara brottsligt och utgör i så fall brottet ovarsam utsaga inför nordisk domstol, på samma sätt som ovarsam utsaga kommer ifråga för motsvarande handling i Sverige. Också vad gäller rättegångar vid till exempel Europeiska unionens domstol, EFTA-domstolen, Internationella brottmålsdomstolen med flera så kan det vara brottsligt att lämna felaktiga uppgifter under ed. På motsvarande sätt som diskuterats här ovan kan man då dömas för brottet osann utsaga inför en internationell domstol, ifall brottet begåtts uppsåtligen, eller i vissa fall för ovarsam utsaga inför en internationell domstol om brottet begåtts av grov oaktsamhet.