I samband med ordet mordbrand är det nog många som utifrån ordalydelsen tänker att det har att göra med mord; alltså att mordbrand består av att mörda någon genom att anlägga en brand. Denna uppfattning är dock inte helt korrekt. Skulle en gärningsman avsiktligen mörda en annan person genom att starta en brand, så kommer gärningsmannen huvudsakligen att dömas för just brottet mord (möjligtvis i kombination med brottet mordbrand, beroende på reglerna om så kallad brottskonkurrens). I samband med brottet mordbrand krävs dock inte att någon faktiskt har avlidit eller ens skadats, istället ligger fokus på gärningsmannens anläggande av brand samt på att gärningsmannens agerande skall ha inneburit en viss slags fara. Mord kategoriseras som ett brott mot liv och hälsa, medan mordbrand ingår i en kategori benämnd allmänfarliga brott.
Brottet mordbrand består mer exakt av att gärningsmannen anlägger en brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Mordbrand är ett brott som kräver uppsåt hos gärningsmannen, vilket innebär att gärningsmannen måste ha haft någon form av uppsåt till att faktiskt anlägga en brand samt till att fara därigenom skall uppstå. Om man av en ren olyckshändelse skulle råka starta en brand, så kan aldrig detta agerande utgöra mordbrand. Startar man en brand genom oaktsamhet utgör inte heller det mordbrand, emellertid kan i så fall andra brottsrubriceringar möjligtvis bli aktuella. Det är inte riktigt vad som helst som räknas som brand, i den mening som åsyftas i stadgandet om mordbrand. Det skall som grundprincip vara fråga om eld som i viss mån är utom kontroll. Har man startat en liten brasa som man har full kontroll över och som inte på något sätt innebär en fara, så räknas detta handlande inte som mordbrand.
Vad räknas då egentligen som den fara som krävs för att en situation skall kunna vara att bedöma som mordbrand? Det skall alltså röra sig om fara för en annan persons liv eller hälsa, alternativt fara för omfattande förstörelse av annans egendom. Anlägger man en brand som innebär fara för att en annan person skall skadas eller rent av avlida, så begår man därmed mordbrand. En verklig fara för att någon annan person/annans egendom skall skadas måste finnas i det enskilda fallet. Det räcker därmed inte med att en hypotetisk fara kan tänkas föreligga (vilket kanske skulle kunna argumenteras finns i samband med alla fall då en brand anläggs), utan man kan kanske säga att ett visst mått av faktisk risk för att en person eller någons egendom skall skadas måste finnas. I samband med fara för skador på annans egendom så får det vidare inte vara fråga om fara för alltför ringa skador, utan fara för omfattande förstörelse krävs följaktligen. Det kan även betonas att faroaspekten är vad gärningsmannen måste ha haft uppsåt till gärningsmannen behöver alltså inte ha haft som uppsåt att faktiskt skada någon person eller egendom, utan det räcker att gärningsmannen haft uppsåt till att fara för detta resultat skall uppstå.
Mordbrand av normalgraden kan ge påföljden fängelse i mellan två och åtta år. Anses brottet vara mindre allvarligt, så kan det resultera i fängelse ifrån ett år och upp till tre år. Är brottet istället att bedöma som grovt kan det bli aktuellt med fängelse i lägst sex år och högst arton år, alternativt på livstid i särskilt allvarliga fall. Som försvårande omständigheter, vilka kan medföra att brottet anses som grovt, kan nämnas att branden anlagts i ett tätbebyggt samhälle där den lätt kunnat sprida sig alternativt att branden på något annat sätt inneburit fara för flera människor eller för egendom som är av särskild betydelse (domstolen tar hänsyn till hur stor fara som förelegat). Att anlägga en brand i ett stort flerfamiljshus och därigenom orsaka fara för att ett stort antal människor skadas, eller att anlägga en brand i ett museum och på så sätt riskera att en byggnad av historiskt värde samt en mängd andra värdefulla föremål förstörs, är sålunda typiska exempel på gärningar som kan vara att bedöma som grov mordbrand. Avslutningsvis kan sägas någonting om situationen att en gärningsman gjort sig skyldig till en gärning som kan anses utgöra mordbrand, men därefter frivilligt har ångrat sig och avvärjt den fara som uppstått innan avsevärd olägenhet uppkommit. Ett sådant agerande kallas för tillbakaträdande och kan innebära att gärningsmannens påföljd blir lindrigare än vad som tidigare slagits fast i detta stycke.