I det följande kommer delar av vad som i svensk lagstiftning kallas för brott mot liv och hälsa att diskuteras. Det rör sig om några av de allra allvarligaste brotten, nämligen de som kan utdömas för gärningar där gärningsmannen på något sätt berövat brottsoffret livet.
Mord
Att begå mord, att avsiktligt döda en annan person, är troligtvis enligt de flestas åsikt det värsta brott som man kan göra sig skyldig till. Det är dock inte i alla situationer då en person på något sätt orsakat en annan persons död som gärningsmannen kommer att dömas för mord. Avgörande är just att gärningsmannen måste ha berövat offret livet med avsikt; mord är ett brott som kräver uppsåt. För det fallet att gärningsmannen berövat offret livet på grund av vårdslöshet eller genom en olyckshändelse (exempelvis i en oavsiktlig trafikolycka), så anses detta agerande inte utgöra mord (det kan dock bedömas röra sig om andra brott). Det kan i många fall vara svårt att avgöra var gränsen för mord går, framförallt eftersom detta ofta bestäms utifrån antaganden om hur gärningsmannen tänkte vid tillfället för händelsen fanns det ett uppsåt till att beröva offret livet eller inte? Det kan till exempel vara så att gärningsmannen och offret varit inblandade i ett slagsmål, vilket resulterat i att gärningsmannen slagit offret så pass allvarligt att denne avlidit. Detta leder till frågan huruvida gärningsmannen verkligen haft som avsikt att döda offret, eller om uppsåtet endast omfattat att skada offret. I en sådan situation kan gärningsmannen komma att dömas för mord, eller kanske enbart misshandel, eller möjligtvis för misshandel och vållande till annans död, eller någon annan brottsrubricering detta beroende på hur domstolen uppfattat gärningsmannens uppsåt samt de övriga omständigheterna i fallet. Den som gjort sig skyldig till mord kan dömas till fängelse i lägst tio år och som högst arton år eller livstid.
Dråp
Brottet dråp kan sägas utgöra en mildare version av brottet mord. Gärningsmannen måste även vid brottsbenämningen dråp avsiktligen ha berövat offret livet, men gärningen anses av någon anledning inte vara så pass grov att den utgör mord. Historiskt sett har det ansetts värre att genom överlagt och sedan länge planerat handlande döda en annan person jämfört med att på grund av en plötslig impuls orsakad av starka känslor döda personen (så kallat crime of passion eller passionsbrott). Därför har dödande som kan anses utgöra ett passionsbrott eller som utlösts av någon sorts provokation från offrets sida ofta ansetts vara dråp, men detta följer inte med nödvändighet. Istället gör man en bedömning av alla omständigheter vid händelsen för att avgöra om mordet kan anses som mindre grovt och därmed utgöra dråp. Lagstiftaren vill inte att exempelvis dödandet av en närstående, som typiskt sett begås i affekt, per automatik skall bedömas vara ett mindre allvarligt brott, utan familjevåld anses ofta snarare utgöra ett extra grovt brott. Dråp kan medföra fängelse i lägst sex och högst tio år.
Barnadråp
Även barnadråp är ett uppsåtligt brott och kan sägas utgöra en mildare version av brottet dråp. Det är endast kvinnor som kan komma att dömas för barnadråp och detta enbart under väldigt speciella omständigheter. Om en kvinna vid förlossningen eller under en viss tid därefter dödar sitt barn, därför att hon på grund av barnafödandet befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål (exempelvis mår psykiskt dåligt eller av ekonomiska anledningar har svårt att ta hand om sitt barn), så kan hon dömas för barnadråp. Detta specialbrott uppkom ursprungligen främst för att lagstiftaren ansåg att ogifta kvinnor som, trots allt, råkat bli gravida inte skulle dömas för ett så allvarligt brott som mord ifall de i desperation över sin olyckliga situation dödade sitt barn efter födseln. Numera grundas bestämmelsen nog främst i det faktum att kvinnor efter graviditet kan komma att drabbas av exempelvis förlossningsdepression eller amningspsykos och i olyckliga situationer då döda sitt barn. Att observera är att män alltså aldrig kan dömas för barnadråp; om en pappa avsiktligt dödar sitt nyfödda barn så begår han mord eller dråp. Barnadråp kan ge fängelse, men endast i upp till sex år.
Vållande till annans död
Vid vållande till annans död är det inte fråga om ett uppsåtligt brott. Istället krävs det att gärningsmannen på något sätt varit vårdslös och därmed förorsakat offrets död att gärningsmannen av oaktsamhet orsakat offrets död. Vållande till annans död kan medföra fängelse i högst två år, alternativt böter om brottet anses ringa. Man kan även under vissa omständigheter dömas för grovt vållande till annans död. Vid bedömningen av huruvida det rör sig om grovt vållande till annans död eller brott av normalgraden, så tar man bland annat hänsyn till om gärningen har inkluderat ett medvetet risktagande av allvarligt slag. Även att gärningsmannen, när det har krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol, narkotika eller liknande eller på något annat sätt gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag innebär att brottet kan anses grovt. Som exempel på en händelse som typiskt sett kan bedömas utgöra vållande till annans död (och även exempelvis rattfylleri) kan nämnas det fallet att gärningsmannen kört bil alkoholpåverkad och då varit inblandad i en trafikolycka som orsakat offrets död. Grovt vållande till annans död kan resultera i fängelse i som lägst sex månader och som högst sex år.