Att genom vilseledande lura en annan person att företa eller underlåta att företa en viss handling, vilket resulterar i en förmögenhetsöverföring mellan gärningsmannen och den lurade personen är typiskt sett att bedöma som bedrägeri. Bedrägeri kan, som ett något mer konkret exempel, bland annat bestå av att i samband med ingående av avtal gå med på villkor som man vet att man aldrig kommer att kunna uppfylla men trots allt acceptera betalning eller andra motprestationer från motparten.
I samband med avtal eller andra rättshandlingar kan dock även något lindrigare former av utnyttjande och otillbörligt agerande än direkt vilseledande av en annan person vara olagligt. Exempelvis finns det en brottsrubricering benämnd ocker som kan aktualiseras i dessa fall. Brottet ocker består i att gärningsmannen vid avtal eller annan rättshandling utnyttjar någons svåra situation, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att skaffa sig en förmån, som står i uppenbart missförhållande till ersättningen eller för vilken ersättning inte ges. Säg till exempel att A vet att B befinner sig i en väldigt svår situation och behöver kontanter omedelbart. A erbjuder sig då att köpa ett konstverk av B för 50 000 kr. (trots att de båda vet att konstverket snarare är värt 1 000 000 kr.), vilket B med anledning av sin pengabrist går med på. En sådan situation skulle kunna vara att bedöma som ocker från A:s sida.
Annars rör de kanske mest typiska ockerfallen vanligtvis situationer där gärningsmannen exempelvis utnyttjat att ett brottsoffer är av hög ålder och dement, genom att förmå brottsoffret att ge värdefulla föremål i gåva till gärningsmannen. Nämnvärt är dock att ifall man i mildare former utnyttjar någons okunnighet, exempelvis gör en bra bilaffär för att motparten inte är speciellt kunnig om bilar, så är det normalt sett inte att räkna som ocker (så länge man inte direkt försökt lura motparten med hjälp av dennes okunnighet, men om så skett är brottsrubriceringen bedrägeri snarare aktuell).
Som ocker kan vidare räknas att i samband med kreditgivning i näringsverksamhet eller dylikt (till exempel i samband med kreditföretags utlåning av pengar) ta ut en ränta eller annan avgift som står i uppenbart missförhållande till motprestationen härav kommer begreppet ockerränta. Enligt stadgandet om kreditgivning så krävs inte att gärningsmannen på något sätt utnyttjat en svaghet eller ett underläge hos brottsoffret, utan att överhuvudtaget ta ut orimligt höga räntor eller avgifter i samband med kreditgivning kan vara att bedöma som ocker. Hur hög en ränta eller annan avgift skall vara för att det skall kunna bli fråga om ocker är inte helt lätt att svara på. Det beror på omständigheterna i den aktuella situationen; låntagarens ekonomiska förhållanden, hur stort lånet är, under hur lång tid det löper och så vidare.
Vid ocker riskerar gärningsmannen att dömas till böter alternativt fängelse i upp till två år. Anses det röra sig om ocker av det grövre slaget, så kan påföljden bli fängelse i mellan sex månader och upp till fyra år. Slutligen ska påminnas att det även finns regler utanför straffrätten som syftar till att skydda en person som utsatts för ocker. Exempelvis kan köp eller avtal som slutits på grund av ockergärningar under vissa förutsättningar sakna verkan. Mer information om detta finns i artiklarna som behandlar köp och avtal.