Till skillnad från vad som gäller för tillgreppsbrott som stöld, eller för olika slags bedrägeribrott, finns det en grupp brott där det inte på samma sätt handlar om att gärningsmannen olovligen tagit eller på något sätt lurat till sig egendom från ett brottsoffer. Istället handlar det om att gärningsmannen på lovlig väg har fått egendom (som någon annan har äganderätt eller andra rättigheter till) i sin besittning, men därefter hanterar denna egendom på ett olovligt sätt.
En ofta förekommande situation är att en person med anledning av sitt jobb eller annat slags uppdrag får pengar eller annan egendom i sin besittning. Självklart har man i och med detta inte rätt att göra vad som helst med egendomen, utan man är skyldig att hantera den på ett korrekt sätt och har vanligtvis även en förpliktelse att ge tillbaka egendomen (eller åtminstone redovisa hur egendomen hanteras) till den som faktiskt har rätt till den. Uppfyller man inte de krav som kan ställas på hur egendomen bör hanteras, så kan ett sådant felaktigt agerande komma att anses som brottsligt.
För att brottet förskingring skall vara aktuellt krävs att gärningsmannen på grund av avtal, anställning eller liknande har fått annans egendom i sin besittning, med skyldigheten att lämna tillbaka eller redovisa egendomen till den som har rätt till den. Om gärningsmannen, istället för att utföra sin skyldighet och hantera egendomen på ett godtagbart sätt, tillägnar sig själv egendomen eller på något annat sätt agerar så att han inte kan fullgöra sin skyldighet kan det innebära att brottet förskingring begåtts. En ytterligare förutsättning för att förskingring skall vara aktuellt är dock att skett en så kallad förmögenhetsöverföring. Gärningen skall ha inneburit vinning för gärningsmannen, eller någon annan åsyftad person, respektive ekonomisk skada för den som var berättigad till egendomen.
Som ett typiskt exempel på ett agerande som kan komma att anses utgöra förskingring kan nämnas att A, med anledning av sin tjänst som kringresande försäljare på företaget B, har fått varor som ägs av B i sin besittning. A har i uppdrag att sälja dessa varor och redovisa samt överlämna pengarna, eller eventuella överblivna varor, för B. A uppfyller dock inte sina förpliktelser, utan säljer vissa av varorna och tar därefter själv hand om och använder upp de pengar som dessa varor inbringat. Genom detta agerande har A gjort en ekonomisk förtjänst och B lidit en ekonomisk skada.
Förskingring av normalgraden kan ge fängelse i upp till två år. Anses det röra sig om grov förskingring, så är den möjliga påföljden fängelse i mellan sex månader och sex år. Anses brottet istället vara av ett ringa slag rubriceras brottet som undandräkt, vilket kan resultera i böter alternativt fängelse i maximalt sex månader. Vid bedömandet av hur allvarligt brottet är tar man hänsyn till bland annat hur stort värde som brottet rört samt huruvida brottet inneburit synnerligen kännbar skada för brottsoffret. Även huruvida gärningsmannen använt sig av vilseledande bokföring, utnyttjat falska handlingar eller missbrukat en ansvarsfull ställning i samband med brottet tas med i bedömningen. Sådant agerande, såväl som andra gärningar som kan anses vara av särskilt farligt slag, är försvårande omständigheter som kan leda till att brottet anses som grovt.