Det finns en grupp med brott som benämns brott mot familj. I denna grupp inkluderas brott som så att säga hotar de familjeinstitutioner som skapats av samhället samt de värderingar som samhället lägger i dessa institutioner. I viss mån kanske man kan säga att det handlar om vad man närmast kan beskriva som brott mot den fastställda ordningen, men i vissa fall handlar det snarare om brott som är direkt riktade mot andra personer. Denna något brokiga skara brott kommer kortfattat presenteras nedan.
Tvegifte samt olovligt ingående av äktenskap
De inledande brotten gäller institutionen äktenskap. Ingår man ett nytt äktenskap trots att man sedan tidigare är gift så begår man brottet tvegifte. Detsamma kan gälla en person som (utan att vara gift sedan tidigare) gifter sig med en person som faktiskt redan är gift. Om man, trots att man redan är partner i ett registrerat partnerskap, ingår äktenskap begår man brottet olovligt ingående av äktenskap. I samband med båda dessa brott riskerar gärningsmannen böter eller fängelse i upp till två år.
Otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn
Vid adoption är det förstås viktigt att ingen part på något sätt pressats till att genomföra adoptionsprocessen. Adoptivföräldrarna får som huvudregel inte lämna någon betalning till de biologiska föräldrarna det är dock i viss mån tillåtet att betala för de direkta kostnader som adoptionsprocessen medför. Det är av etiska skäl självfallet inte tillåtet att "köpa" ett barn. Det är inte heller tillåtet för en annan part än föräldrarna (exempelvis en adoptionsorganisation) att pressa de biologiska föräldrarna, berörda myndigheter etc. till att godkänna en adoption. Om någon i samband med annans adoption av ett barn under arton år genom exempelvis olaga tvång, vilseledande eller genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning åstadkommer samtycke eller tillstånd till adoptionen så begår denna person brottet otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn. Påföljden för detta brott är böter eller fängelse i upp till två år.
Förvanskande av familjeställning
Detta brott riktar sig såväl mot begreppet familj som mot vars och ens rätt till sin riktiga familj. Om man exempelvis avsiktligt byter ut två barn mot varandra, låtsas att ett barn är någon annan än det är, lämnar oriktiga uppgifter till myndigheter angående en familjesituation vilket medför att man själv tillförskansar sig en förändrad familjeställning, alternativt att någon annan berövas sin korrekta familjeställning, kan man anses göra sig skyldig till brottet förvanskande av familjeställning. Detta brott kan medföra böter eller fängelse i upp till två år för gärningsmannen. Man skulle kanske kunna tro att typexemplet på när detta brott förekommer är i samband med faderskapsutredningar (exempelvis om mamman ljuger om vem som är pappa till barnet, eller om den utpekade pappan mot bättre vetande förnekar faderskapet), men just att uppge falska uppgifter i en faderskapsutredning omfattas vanligtvis inte av detta stadgande.
Egenmäktighet med barn
Brottet egenmäktighet med barn berör barns rätt till sina föräldrar/vårdnadshavare respektive föräldrars rätt till sina barn. Om man obehörigen skiljer ett barn under femton år från barnets vårdnadshavare begår man brottet egenmäktighet med barn. Så kan vara fallet även om den person som skiljer barnet från vårdnadshavaren också är barnets andra vårdnadshavare. För man egenmäktigt bort barnet utan att ha beaktansvärda skäl därtill kan även det vara brottsligt enligt detta stadgande. Detsamma kan gälla ifall den person som faktiskt skall ha vårdnaden om barnet obehörigen bemäktigar sig barnet och därmed själv tar sig rätt. Även att obehörigen skilja ett barn som befinner sig under vård i enlighet med den så kallade lagen om vård av unga från den som vårdar barnet kan klassas som egenmäktighet med barn. Stadgandet aktualiseras främst i samband med skilsmässor och efterföljande vårdnadstvister.
Ett exempel på en sådan situation är att exempelvis pappan har fått ensam vårdnad om barnet, vilket mamman inte accepterar och att hon därför tar med sig barnet och gömmer undan det. Det kan tilläggas att även pappan i vissa fall kan bli misstänkt för egenmäktighet med barn om han i denna situation skulle leta rätt på barnet och på egen hand ta tillbaka det.
Egenmäktighet med barn kan resultera i böter eller fängelse i upp till ett år, alternativt fängelse i mellan sex månader och fyra år ifall brottet anses som grovt. Brottet faller inte helt in under allmänt åtal, utan för att åklagare skall välja att åtala gärningsmannen så krävs det att åtalet är påkallat ur allmän synpunkt. Slutligen kan sägas att stadgandet om egenmäktighet med barn inriktar sig på situationer då gärningsmannens handlande inte inneburit några egentliga begränsningar av barnets personliga frihet. Skulle barnets frihet ha inkräktats så är det, något beroende på situationen, antagligen snarare aktuellt att döma gärningsmannen för exempelvis människorov eller olaga frihetsberövande.