Att utan lov ta en annan persons egendom, tänker nog de flesta typiskt sett är stöld. Om gärningsmannen emellertid lurar till sig brottsoffrets egendom på något sätt, snarare än direkt tar egendomen, så anses handlandet vanligtvis utgöra någon form av bedrägeri eller annat så kallat oredlighetsbrott.
Brottet bedrägeri består som grundprincip av att gärningsmannen, genom vilseledande, förmår en annan person till en handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen (alternativt vinning för någon annan som gärningsmannen avser) och skada för den vilseledde personen (alternativt skada för någon som den vilseledde representerar, såsom en arbetsgivare, uppdragsgivare etc). Det handlar alltså om situationer där gärningsmannen lurar brottsoffret till att antingen utföra en viss gärning eller att avstå från att utföra den, vilket i sin tur resulterar i att gärningsmannen gör en förtjänst av något slag och brottsoffret en förlust.
Som vilseledande kan räknas att direkt lura någon, men även mildare former av vilseledande såsom att medvetet förstärka en felaktig bild som brottsoffret redan hade sedan tidigare kan räknas som vilseledande. Vilseledandet behöver inte tvunget ske genom att gärningsmannen ordagrant ljuger, utan det kan likaväl ske genom dennes handlande. Det kan ibland, exempelvis i samband med affärsförhandlingar eller liknande, kanske vara svårt att veta exakt var gränsen för vad som anses som vilseledande går.
Enbart att inte uppge viss information, för att hamna i ett bättre förhandlingsläge, är inte nödvändigtvis att räkna som vilseledande i bedrägerilagstiftningens mening. Om man emellertid döljer viktiga uppgifter i avsikt att lura motparten att exempelvis betala en viss summa, men aldrig har haft som syfte att faktiskt uppfylla de förpliktelser man själv har enligt det överenskomna avtalet så börjar det mer likna ett handlande som kan vara att bedöma som bedrägeri. Att lova att leverera en viss vara och ta emot pengar, men samtidigt veta att man aldrig kommer att kunna leverera den utlovade varan, är alltså exempel på vad som kan tänkas utgöra bedrägeri. Även att ta emot någons pengar och därefter leverera en vara som man vet är sämre än vad som avtalats kan falla in under brottsrubriceringen.
Ifall A har en felaktig uppfattning om en viss omständighet och på grund av denna uppfattning handlar på ett visst sätt, vilket medför vinning för B och skada för honom själv, så är denna situation troligtvis inte att räkna som bedrägeri åtminstone inte såvida inte B varit medveten om A:s felaktiga antagande och hade en skyldighet att upplysa honom om hur det verkligen låg till samt förutsatt att B inte medvetet bidragit till att ge A den felaktiga uppfattningen.
Det finns vidare ett specialstadgande som hanterar situationer där inte någon viss person har blivit vilseledd och påverkats till att utföra/ej utföra någon handling istället rör det sig om fall då gärningsmannen på ett otillåtet sätt försökt att påverka någon slags automatisk datahanteringsprocess, bankomat eller liknande, så att det skall innebära vinning för gärningsmannen eller någon annan åsyftad person. Om gärningsmannen, genom att lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter alternativt genom att ändra i program etc, olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller en dylik automatisk process kan således också sådant handlande vara att räkna som bedrägeri. Även i detta fall krävs dock att handlandet har medfört en förmögenhetsöverföring till gärningsmannen eller någon annan tilltänkt person.
Bedrägeri av normalgraden kan resultera i fängelse i upp till två år. Bedöms det röra sig om grovt bedrägeri, så riskerar gärningsmannen att dömas till fängelse i mellan sex månader och upp till sex år. Försvårande omständigheter, som kan medföra att brottet anses vara grovt, är exempelvis att gärningsmannen lyckats lura till sig stora summor, egendom som är värd mycket eller att brottet på något annat sätt inneburit synnerligen kännbar skada. Även att gärningsmannen begått brottet genom att använda sig av förfalskade handlingar, missvisande bokföring eller dylikt är förhållanden som kan innebära att brottet anses som grovt.
Bedöms bedrägeriet istället, med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet, som ringa, blir brottsrubriceringen bedrägligt beteende aktuell. Påföljden i samband med detta brott är böter alternativt fängelse i upp till sex månader. Det finns vidare visst handlande som i princip alltid bedöms utgöra bedrägligt beteende, oavsett om något vilseledande har skett eller ej. Till exempel om en gärningsman bott på hotell, ätit på restaurang, åkt kollektivtrafik, gått på bio eller liknande (utnyttjat tjänster som erbjuds mot villkoret att man betalar för dem), men inte betalat för sig räknas detta agerande typiskt sett som bedrägligt beteende. Skulle det vara så att det rör sig om stora summor som gärningsmannen underlåtit att betala, så kan det dock istället bli aktuellt att bedöma handlandet som bedrägeri av allvarligare slag (eller möjligen som något annat slags brott, beroende på omständigheterna i det aktuella fallet).