Bedriver man verksamhet som egenföretagare i form av enskild näringsverksamhet, finns det ett par regler som kanske inte är helt uppenbara för alla, men likväl viktiga att känna till. God kännedom om dessa regler kan underlätta verksamheten genom att exempelvis beskattning kan skjutas upp eller, när det är fördelaktigt, att firman behandlas som ett aktiebolag.
Till att börja med något om expansionsfonden, eller om man ska vara mer korrekt; möjligheten att göra avdrag för att göra en avsättning till expansionsfond. Möjligheten till detta grundar sig i strävan att skapa samma skatterättsliga förutsättningar för de egna företagarna som för aktiebolagen. Avsättningen innebär i praktiken att sådana vinster som näringsverksamheten genererar kan behållas i densamma och, om medlen sätts i en expansionsfond, endast beskattas med 26,3 procent alltså samma som ett aktiebolag betalar.
Den dagen medlen tas ut kommer de dock att beskattas hos företagaren, som inkomst från näringsverksamhet, fast förstås med avdrag för de 26,3 procent man redan betalat. Två regler är särskilt viktiga att komma ihåg om man vill utnyttja expansionsfondsmöjligheten: man får inte göra större avsättningar än verksamhetens justerade överskott och avsättningen får heller inte överstiga 135,69 procent av kapitalunderlaget för expansionsfonden. Detta kapitalunderlag är, enkelt förklarat, skillnaden mellan näringsverksamhetens tillgångar och skulder vid beskattningsårets utgång.
Periodiseringsfonden är ett sätt för företagaren att skattemässigt minska sitt resultat och härmed få en lägre skatt under ett år. Vad man gör är, enkelt förklarat, att man för en del av vinsten i verksamheten till en periodiseringsfond, varför denna inte kommer att beskattas under det förevarande beskattningsåret. Periodiseringsfonden är en så kallad bokslutsdisposition som innebär att man på pappret skapar en delvis obeskattad reserv, och därigenom skjuter upp den resterande beskattningen till ett senare år. För enskilda näringsidkare får man avsätta så mycket som 30 procent till periodiseringsfonden. Använder man denna möjlighet bör man dock vara uppmärksam på två saker; för det första ska man ta upp en schablonintäkt som beskattas och för det andra ska beloppet återföras till beskattning senast efter sex år. Man bör alltså vara på sin vakt och inte utnyttja möjligheten lättvindigt. En firma som blir tvungen att plocka fram fonden efter sex år trots att firman går bra kan alltså drabbas av en "skattesmäll" eftersom skatt ska betalas medan vinstmedeln som beskattningen belöper på kanske ligger sex år tillbaka i tiden. Det är alltså viktigt att man har ordnad bokföring och kan bedöma när det är fördelaktigt att ta fram periodiseringssfonden till beskattning.
Räntefördelningsmöjligheten infördes av delvis samma orsak som expansionsfonden. Här handlar det dock om att de medel som ägaren av verksamheten har skjutit till ska kunna beskattas som kapital och inte som näringsverksamhet. Det finns två typer av räntefördelning, negativ och positiv. Den positiva räntefördelningen är frivillig och innebär i princip att man gör avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet med ett belopp som utgår från verksamhetens egna kapital, kapitalunderlaget, som sedan knyts an till statslåneräntan och ett schablonmässigt bestämt belopp. Detta räntebelopp tas istället upp i inkomstslaget kapital. Negativ räntefördelning, å sin sida, har en helt annan utgångspunkt än den positiva. Om man har ett negativt kapitalunderlag i sin verksamhet, alltså skillnaden mellan verksamhetens tillgångar och skulder, så anses man ha lånat pengar till sig själv, från sin verksamhet. För att undvika att ränteutgifter som egentligen används för att finansiera privatkonsumtion dras av i inkomstslaget näringsverksamhet istället för i kapital, vilket hade gynnat näringsidkaren, är negativ räntefördelning obligatoriskt. Kapitalunderlaget korrigeras, på samma sätt som vid den positiva räntefördelningen, med hjälp av statslåneräntan och ett schablonbelopp och summan ska sedan tas upp i näringsverksamhet och dras av i kapital. Det bör slutligen noteras att om kapitalunderlaget understiger 50 000, får varken positiv eller negativ räntefördelning ske.