När man hör ordet sponsring tänker man kanske först och främst på stora idrottsstjärnors lukrativa kontrakt med multinationella företag. Faktum är dock att många företag arbetar aktivt med sponsring som ett led i sin marknadsföring och att det kan vara ett bra sätt att visa upp sig även för mindre och medelstora företag. Har man bestämt sig för att satsa på sponsring finns det ett par skatterättsliga konsekvenser av detta som man bör tänka på som företagare varav några kommer att gås igenom här. Särskilt frågan kring företags avdragsrätt för sponsringskostnader kommer att stå i fokus: i vilken mån kan man som företag göra avdrag för sina sponsringskostnader och vilka skatterättsliga krav måste man uppfylla? Denna artikel kommer först ge en generell genomgång av reglerna, för att sedan konkretisera de viktiga gränsdragningarna genom exempel.
Det finns inga särskilda lagregler för sponsring utan istället kan företeelsen ordnas in under andra skatterättsliga begrepp beroende på hur förhållandet mellan sponsorn och den sponsrade ser ut. Rätten för ett sponsrande företag att göra avdrag för sina kostnader utgår, precis som alla andra kostnader, från den allmänna regeln om avdrag. Här fastslås att det är utgifter man har för att förvärva och bibehålla inkomster som får dras av som kostnader. Sponsring räknas som en form av marknadsföring varför den, liksom exempelvis annonser, kan vara avdragsgill under förutsättning att den är tillräckligt knuten till verksamheten. Sponsring kan dock också bedömas som en form av representation eller, om man har ett avtal med en idrottsman som marknadsför bolagets produkter, som ett anställningsförhållande. Andra exempel på kostnader, till vilka man kan hänföra sponsring för att medges avdrag, är forskning och utveckling och lokalkostnad.
Gränsdragningen mot icke-avdragsgill sponsring får alltså göras med utgångspunkt i ett par olika lagregler och generellt bör man fråga sig om förhållandet har tillbörligt samband med den verksamhet man bedriver. Vidare kommer även förhållandet att bedömas med hänsyn till vilket utbyte företaget har av avtalet. Det får inte röra sig om en gåva, det måste syfta till att öka eller bibehålla företagets inkomster och man måste få en motprestation från den sponsrade. Om ett företag gjort avdrag för en sponsringsutgift, varefter det visar sig att den inte skall bedömas vara avdragsgill får det förstås konsekvenser. Företaget kommer då att uttagsbeskattas. Detta innebär att har man givit någon rena pengar, kan avdraget helt sonika komma att vägras. Har man istället givit någon produkter ur företagets sortiment, kommer dessas marknadsvärde att beräknas och ligga till grund för beskattningen. Noteras bör att de normala priserna som företaget använder kan läggas till grund för marknadsprisbedömningen.
Slutligen då några exempel från verkligheten som visar hur gränsdragningsfrågorna har bedömts. Gränsdragningen mellan avdragsgill och icke avdragsgill sponsring har prövats i ett uppmärksammat fall där ett börsnoterat företag sponsrade stockholmsoperan och härigenom, förutom gratisbiljetter till premiärföreställningar, också fick möjligheten att anordna vissa arrangemang i samband med dessa och även omnämndes som huvudsponsor. Här konstaterades att även om kostnaderna kunde ses som betingade av intäkters förvärvande och bibehållande, innebar inte detta per se att det inte kunde ses som en gåva. Man fick därför inte avdrag för de medel man givit, som mer allmänt var ett stöd till operans verksamhet, då det för dessa medel inte ansågs föreligga en tillräcklig motprestation. Ytterligare ett fall kan vara målande. Här rörde det ett större bryggeri, vars varumärke innehåller en falk. För bryggeriets sponsring av kampanjen för att rädda pilgrimsfalken gavs fullt avdrag, på grund av varumärkets starka anknytning till falken.