Termen koncern används för att beskriva en situation där flera företag är sammanknutna, vanligtvis genom att ett företag (moderbolaget) har aktiemajoritet eller en majoritet av rösterna i ett eller flera dotterbolag. Om två dotterbolag har samma moderbolag kan de också kallas systerbolag och om ett dotterbolag i sin tur äger majoritet i ett bolag kallas detta dotterdotterbolag. I en koncern kan det ofta vara eftersträvansvärt att kunna fördela medel mellan de olika bolagen för att på så sätt åstadkomma ett jämnt resultat i dem. Det är dock inte alltid helt enkelt att överskåda de skatterättsliga reglerna för sådana bidrag, varför denna artikel kommer att ge en överblick över regleringen och de viktigaste momenten.
Som nämnt är syftet bakom koncernbidrag att kunna skapa jämnare resultat i en koncern. Detta uppnås genom att medel som överförs från, exempelvis, ett moderbolag till ett dotterbolag dras av hos den tidigare (givaren) och tas upp hos den senare (mottagaren). Som huvudregel är det för avdragsrätten oväsentligt varför bidraget, som får vara hur stort som helst, ges och om det mottagande bolagets verksamhet är likadant som det givande bolagets. Det ställs dock i lagtexten en mängd andra krav som måste vara uppfyllda för att avdragsrätt ska ges hos givaren. I det följande kommer de mest grundläggande reglerna att förklaras, men uppräkningen är inte uttömmande.
Till att börja med måste det finnas ett moderbolag och detta måste ha den form som lagen föreskriver, exempelvis aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse. Moderbolaget måste dessutom äga över 90 procent av andelarna i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som är svenskt för att kunna tillämpa koncernbidragsreglerna. På grund av Sveriges EU-medlemskap är det dock numera också möjligt för bolag hemmahörande inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att tillämpa reglerna, under förutsättning att det företag som tar emot koncernbidraget är skattskyldig i Sverige för den näringsverksamhet till vilken koncernbidraget hänför sig.
Uppfyller man de geografiska reglerna och ägarkraven är man dock fortfarande inte garanterad avdrag för koncernbidrag. Ingen av parterna får nämligen vara investmentbolag eller privatbostadsföretag och bidraget måste redovisas i båda parters deklaration under samma taxeringsår. Denna redovisning ska ske öppet. Dessutom krävs att dotterbolaget varit helägt sedan det började bedriva verksamhet, eller under hela det beskattningsår givaren och mottagaren använder. Det bör förtydligas att lagstiftaren med uttrycket helägt menar att moderbolaget äger över 90 procent av andelarna. Slutligen kan nämnas att det mottagande företaget inte, genom ett skatteavtal, får vara undantaget från skatteplikt i Sverige.
Nu nämnda regler utgör fundamentet för koncernbeskattningen och får ses som huvudregler. Självklart finns dock undantag, varför exempelvis regeringsdispens kan medföra ett godkännande av koncernbidrag som bryter mot en eller flera av ovan nämnda förutsättningar. Reglerna kan vara förhållandevis komplicerade, varför man bör uppsöka juridisk hjälp vid dylika transaktioner.
Slutligen något om sådana situationer där ett koncernbidrag faktiskt ska kunna räknas som en kostnad hos det givande bolaget, varför avdrag kan göras på denna grund. Söker man avdrag för koncernbidrag som en kostnad, är reglerna förstås väsensskilda från de som tidigare uppräknats. I detta fall krävs att verksamheterna i det givande och mottagande företaget står mycket nära varandra, både vad gäller verksamhetens art och graden av samarbete.