Genom immaterialrättsliga regler kan en skapare (uppfinnare, författare, konstnär, designer och så vidare) i viss mån få skydd för och ensamrätt till det som denne skapat. Det skall nämnas att rätten till en skapelse även kan övergå till någon annan än upphovsmannen; det är inte nödvändigtvis upphovsmannen som fullt ut är innehavare av den immateriella rättigheten. Något beroende på vilken sorts skapelse det rör sig om till exempel en teknisk uppfinning, ett varumärke eller ett litterärt verk är det olika slags lagstiftning som skyddar skapelsen. Tekniska uppfinningar skyddas vanligtvis via patenträtten, varumärken skyddas via varumärkesrätten och litterära (samt även konstnärliga) verk skyddas genom upphovsrätten. Här nedan skall en kortfattad introduktion till det sistnämnda, nämligen upphovsrätt, ges.
En av upphovsrättens karakteristika är att den uppkommer av sig själv. Till skillnad mot vad som gäller för flertalet andra immateriella rättigheter krävs ingen registrering eller dylikt för att upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk skall uppstå, utan upphovsrätten till verket uppkommer i och med att verket skapas. Exakt vad definieras då som ett litterärt eller konstnärligt verk i den upphovsrättsliga lagstiftningen och är därmed skyddat? Initialt tänker man kanske, utifrån definitionen litterärt eller konstnärligt verk, att det huvudsakligen är böcker samt tavlor eller liknande som omfattas av begreppet. Förvisso kan böcker (såväl skönlitterära böcker som exempelvis facklitteratur eller vad det kan vara fråga om) och tavlor vara skyddade av upphovsrätten. Emellertid är det en stor mängd andra saker som också faller in under benämningen litterärt eller konstnärligt verk. Ingen uttömmande beskrivning skall ges här, men det kan nämnas att så vitt skilda saker som bland annat datorprogram, filmer, musikinspelningar, fotografier, kartor, skulpturer samt byggnadsverk kan räknas som litterära eller konstnärliga verk. Förutom att det måste handla om en skapelse som i teorin kan skyddas av upphovsrätt, exempelvis ett konstverk, så finns det även vissa andra krav som måste vara uppfyllda för att skapelsen ifråga verkligen skall omfattas av upphovsrätten. Skapelsen måste nämligen ha så kallad verkshöjd, vilket ungefärligt innebär att skapelsen måste ha viss originalitet och inte får vara alltför lika tidigare existerande skapelser för att upphovsrätt skall uppkomma.
Vad innebär det då egentligen att ha upphovsrätt till ett verk? Grundprincipen är att den person som har upphovsrätten till ett verk har ensamrätt vad gäller att förfoga över verket. När man talar om att förfoga över verket avser man bland annat att framställa exemplar av verket (till exempel göra reproduktioner av ett fotografi), att göra verket tillgängligt för allmänheten (exempelvis ställa ut en tavla) och liknande åtgärder. Det finns även en aspekt av upphovsrätten som man brukar benämna den ideella rätten. Den ideella rätten är främst relevant för upphovsmannen till ett verk och kan normalt sett inte övergå till någon annan, även om resten av upphovsrätten (alltså rätten att förfoga över verket) gör det. Den ideella rätten innebär i grova drag att upphovsmannen och dennes verk måste behandlas med viss respekt. Till exempel bör det på ett lämpligt sätt anges vem som är upphovsman till ett visst verk, när verket visas offentligt. Det är vidare inte riktigt tillåtet att göra vad som helst med ett verk; att exempelvis modifiera verket så att det kan anses kränkande för upphovsmannen kan vara förbjudet. Att notera är att det finns vissa inskränkningar i upphovsrätten då framförallt inskränkningar i rätten att förfoga över ett verk och inte i den ideella rätten. Bland annat har den tekniska utvecklingen nödvändiggjort en del begränsningar vad gäller förbudet för andra än rättighetsinnehavaren att framställa kopior av ett verk; det är exempelvis så att vid normal datoranvändning kan datorn behöva göra tillfälliga kopior av något som faktiskt är ett upphovsrättsligt skyddat verk (ifall detta innebar att datoranvändaren kränkte upphovsrätten skulle det få orimliga konsekvenser). Ett annat exempel på en inskränkning i upphovsrätten är vad som brukar kallas för undantaget för privat bruk. Med vissa begränsningar har man rätt att göra kopior av verk som redan är offentliggjorda, ifall det sker för privat bruk (kopior får alltså inte göras i syfte att säljas eller dylikt). Ytterligare ett exempel på en begränsning i upphovsrätten är den så kallade citaträtten; man har rätt att citera ett offentliggjort verk, så länge det sker i överensstämmelse med god sed (vilket vanligtvis innebär bland annat att upphovsmannens namn skall anges i samband med citatet).
Upphovsrätten är tidsbegränsad. Huvudregeln är att upphovsrätten till ett litterärt eller konstnärligt verk gäller i upp till 70 år efter det att upphovsmannen avlidit. Det finns emellertid specialregler när det gäller så kallade närstående rättigheter. Begreppet närstående rättigheter kan kanske enklast förklaras som något som är beroende av ett huvudsakligt litterärt eller konstnärligt verk. Säg exempelvis att låtskrivaren A har skrivit en låt som sångerskan B sjunger på en konsert. A har då vanlig upphovsrätt till låten och det krävs alltså att A godkänner att B framför låten. B i sin tur har också en form av upphovsrätt till sitt framförande, men B:s upphovsrätt hör i viss mån samman med A:s upphovsrätt och utgör därmed en närstående rättighet. Även närstående rättigheter är tidsbegränsade och exakt vilka tidsbegränsningar som gäller varierar något, beroende på vilken slags närstående rättighet som det handlar om. Avslutningsvis skall nämnas att det är brottsligt att begå så kallat upphovsrättsintrång, vilket uppmärksammats en hel del i medierna under de senaste åren då så kallad fildelning och liknande diskuterats. Upphovsrättsintrång kan leda till böter eller fängelse för gärningsmannen. Det kan även medföra att gärningsmannen blir skyldig att betala skadestånd till upphovsrättsinnehavaren.