Internationell upphovsrätt


Den traditionella upphovsrätten har utsatts för nya prövningar genom den digitala utvecklingen. Genom denna utveckling har upphovsrättens skyddsintressen fått ökad betydelse, eftersom många verk har blivit så pass lätt tillgängliga för alla.

Europeiska Unionen och andra internationella samarbeten influerar det svenska rättssystemet. EU utvecklar ständigt sina regleringar och dessa införs även i de nationella rättsystemen. På upphovsrättens område finns ett flertal olika regleringar som kommer från internationellt håll, såsom Bernkonventionen och andra regleringar som Världskonventionen om upphovsrätt, Romkonventionen, Den Europeiska Televisionsöverenskommelsen och avtalet om Handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter som omfattar de länder som är medlemmar av World Trade Organisation (WTO).

Upphovsrätten är bland annat skyddad genom den internationella överenskommelsen Bernkonventionen. Den innehåller skyddsregler för upphovsrätten oberoende av vilket land verket är skapat i. Innan den här överenskommelsen så var ett verk skapat i Sverige till exempel inte skyddat utanför landets gränser. Konventionen innebär att minimum-skydd för litterära- och konstnärliga verk. Den stiftar bland annat att om verkets skyddstid har löpt ut i hemlandet så gäller det även i Sverige. Man måste dock uppfylla flera krav. Enligt Bernkonventionen så kan man använda ett verk ifall tre specifika krav är uppfyllda. För det första så måste verket vara ämnat att användas för ett specifikt ändamål. Det andra kravet är att det nyttjandet man gör inte kan stå i vägen för den normala användningen av verket och det får heller inte skada upphovsmannens legitima intressen.

Infosoc-direktivet har harmoniserat många delar av upphovsrätten. Med harmonisering menar man att inför samma lagstiftning i alla länder som går med på det. Detta gjordes eftersom det fanns ett behov av att klarlägga och tillgodose upphovsmännens behov och rättigheter. Teknikens utveckling har således gjort kopiering för enskilt bruk enklare, då de flesta privatpersoner har tillgång till maskiner som lätt framställer kopior av verk med samma kvalitet, till exempel om man bränner ned låtar på en skiva. I samband med den tekniska utvecklingen så har man genom det här försökt att begränsa den otillåtna användningen av verk som är skyddade av upphovsrätten i digitala miljöer som på nätet. Man måste ha i åtanke att man som privatperson inte får använda olika verk fritt, kopiera och sprida dem utan upphovsmannens tillstånd. Tyvärr så är mycket av det som finns på nätet inte tillåtet material.

Man har inför ett ersättningssystem för att förlusten av att upphovsmännens verk delas på ett otillåtet sätt. Detta kallas kassettersättning och betyder att de som säljer till exempel cd-skivor och filmer får betala lite extra för att kompensera upphovsmännens troliga förlust på grund av otillåten spridning och kopiering. Detta kan förklara de relativt höga priserna på just sådana verk.

Trestegs-regeln innebär en balansering mellan enskilda, de allmänna och upphovsmännen. Den ger upphovsmännen ett visst minimum av rättigheter och ser till att ingen begränsar dessa i allt för stor omfattning. Först och främst måste begränsningar vara väl definierade och de får inte inverka på upphovsmännens rätt att kunna utnyttja verken för ekonomisk vinning och sen får de inte skada upphovsmannens ytterligare intressen.

Bläddra bland juridiska artiklar