Kontantprincipen


Inom skatterätten tillämpas två olika principer för att redovisa intäkter och kostnader, kontantprincipen och bokföringsmässiga grunder. Då det är fråga om inkomster som kan hänföras till inkomstslaget tjänst tillämpas kontantprincipen, vilket innebär att inkomster skall tas upp som intäkt direkt då de kan disponeras eller på något annat sätt kommit den skattskyldige till del. Vidare gäller att avdragsrätt för utgifter föreligger det år den skattskyldige betalar utgiften eller på något annat sätt står för kostnaden för utgiften. I denna artikel skall kontantprincipen behandlas närmare.

Allmänt om kontantprincipen

Kontantprincipen innebär att när inkomster intjänats inte är det som är avgörande för när beskattning skall ske. Som exempel på detta kan nämnas att det är inte tillräckligt att den skattskyldige har utfört ett arbete och i anledning därmed har en fordran att kräva av arbetsgivaren för att skatteplikt skall uppstå. Det är nämligen inte säkert att fordran faktiskt kommer betalas till den skattskyldige och i sådana fall har inkomsten inte kommit den skattskyldige till del, vilket innebär att beskattning inte skall ske. Därför skall beskattningen inte ske redan då arbetet utförts. Dock krävs inte att den skattskyldige har fått inkomsten utbetald för att skatteplikt skall uppkomma. Det är nämligen tillräckligt att fordran har förfallit till betalning och den skattskyldige kan disponera inkomsten. Det är detta som möjliggör en beskattning av lönen redan innan den sätts in på kontot. Vidare är i enlighet med detta förskottsbetalningar skattepliktiga när de erhålls, trots att de betalas i förväg.

Lån mellan arbetsgivare till arbetstagare

Lån som en arbetsgivare ger till en arbetstagare är inte skattepliktigt eftersom detta inte är en intäkt. Dock har avskrivning av lån, där den anställde inte har behövt betala tillbaka lånet, beskattats i takt med avskrivningen. Kontantprincipen innebär vidare att den skattskyldige har vissa möjligheter att själv påverka när skatt skall betalas. En anställd och arbetsgivare kan exempelvis i förväg komma överens om att intjänade inkomster skall betalas vid en senare tidpunkt och på så vis kommer även beskattningen ske vid ett senare tillfälle. Skulle en sådan överenskommelse dock träffas redan då arbetet utförts anses den skattskyldige i regel ha kunnat disponera över inkomsten och skattskyldighet har då uppkommit. Vidare gäller att om en överenskommelse om att skjuta upp beskattningen kan återkallas då den skattskyldige vill skall beskattning ske omedelbart, d.v.s. oberoende av när betalning faktiskt sker. Anledningen härtill är att den skattskyldige i sådana situationer anses kunna disponera över inkomsten.

Möjligheter att disponera över beskattningstidpunkten med hjälp av kontantprincipen

I ett fall då ersättning på den anställdes begäran överfördes till en stiftelse för förvaltning av ersättningen beskattades den anställde redan då överföringen skedde. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att då en anställd har möjlighet att välja mellan att få ersättningen utbetald omedelbart eller att ersättningen överförs till någon annan för förvaltning och senare utbetalning skall skattskyldighet inträda omedelbart. Dock gäller inte detta då det är fråga om överföringar till vinstandelsstiftelser eller då en pensionsutfästelse utgetts. Vid sådana överföringar har lagstiftaren nämligen accepterat en senare beskattning.

Kontantprincipen och utgifter

Kontantprincipen innebär beträffande utgifter att utgifterna skall dras av som kostnader det år då den skattskyldige har betalat dem eller på annat vis har stått för kostnaden. Eftersom avdrag endast är möjligt då en kostnad har betalats kan avdrag inte göras från tidigare års intäkter för sådana utgifter som hänförs till intäkten men som ännu inte har förfallit till betalning. Vidare kan man inte vänta med att begära avdrag för kostnader till det år då intäkten som hänförs till kostnaden blir disponibel för den skattskyldige. Då det gäller förskottsbetalningar för resekostnader har dock avsteg från kontantprincipen gjorts. Vidare har undantag från kontantprincipen medgetts i fall där den skattskyldige har haft utgifter för tillgångar som har varit avsedda att användas långvarigt i tjänsten. I sådana situationer kan årliga värdeminskningsavdrag vara aktuellt. Detta innebär att avdrag för utgifterna fördelas under den tid man förväntas kunna använda tillgången.

Bläddra bland juridiska artiklar