I inkomstslaget tjänst skall i första hand inkomster som är hänförliga till anställning tas upp. Dock kan även andra inkomster redovisas i inkomstslaget tjänst om de hänför sig till en prestation och inte hör till något av de andra inkomstslagen. Detta innebär att om inkomstslagen näringsverksamhet eller kapital inte är aktuellt skall uppdrag och annan verksamhet som genererar inkomster beskattas i inkomstslaget tjänst. Huvudregeln är att alla inkomster som beskattas som tjänst skall tas upp som intäkt, oberoende av om betalning sker kontant eller på annat sätt. Då det gäller utgifter bör uppmärksammas att utgifter ofta hör till personliga levnadskostnader och är i sådana fall inte avdragsgilla. För att veta vad som skall beskattas respektive dras av som inkomst av tjänst är det viktigt att veta hur inkomstslaget avgränsas i förhållande till de andra inkomstslagen. Det är framförallt gränsdragningen mellan tjänst och näringsverksamhet som vållar problem och det är denna gränsdragning som skall behandlas i artikeln.
Allmänt om gränsdragning mellan tjänst och näringsverksamhet
I många fall kan det vara svårt att veta hur gränsen mellan tjänst och näringsverksamhet skall dras. Dock kan det vara viktigt att veta då exempelvis redovisningsmetoderna är olika, kontantprincipen gäller för tjänst och bokföringsmässiga grunder för näringsverksamhet. Den grundläggande definitionen av näringsverksamhet är vidare att det är fråga om förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Självständighetsrekvisitet är ofta det som kan skapa gränsdragningsproblem. Om en självständig verksamhet bedrivs skall en uppdragstagare i regel beskattas inom inkomstslaget näringsverksamhet. Om ett uppdrag inte bedrivs självständigt skall beskattning istället ske inom tjänst. Om en uppdragstagare har en F-skattesedel skall uppdragstagaren själv betala sina sociala avgifter och arbetsgivaravgifter och innehavet av en F-skattesedel har betydelse för bedömningen av om näringsverksamhet föreligger. Huruvida självständighet föreligger brukar avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter. Vidare kan nämnas att en uppdragstagare som endast har en uppdragsgivare i regel ses som anställd trots att uppdragstagaren är relativt självständig. Dock bör noteras att det har funnits fall där en uppdragstagare endast haft en uppdragsgivare då verksamheten trots allt har bedömts som näringsverksamhet. Det avgörande har i dessa fall varit att uppdragstagaren själv har fått stå alla kostnader för arbetsredskap, till relativt höga värden, och därmed själv stått för den ekonomiska risken. Vidare bör uppmärksammas att det finns tre kriterier som skall underlätta helhetsbedömningen. De tre kriterierna är följande:
1. Vad som har avtalats mellan parterna.
2. Hur pass beroende uppdragstagaren är av uppdragsgivaren.
3. I vilken utsträckning uppdragstagaren är inordnad i uppdragsgivarens verksamhet.
Skillnaden mellan hobbyverksamhet och näringsverksamhet
För att det skall vara fråga om näringsverksamhet krävs förutom självständighet och förvärvssyfte att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Man måste därför skilja mellan tillfällig verksamhet och yrkesmässig verksamhet. För att bestämma vart gränsen går ser man framförallt till verksamhetens omfattning. Som exempel kan nämnas att ett tillfälligt författarskap inte ansågs utgöra näringsverksamhet trots att betalningen bestod av royalty. Att ersättningen utgår i form av royalty är annars en omständighet som tyder på att det är fråga om näringsverksamhet. När det gäller hobbyverksamhet anses vidare inte att ett vinstsyfte finns. Detta då hobbyverksamhet anses bedrivas i syfte att tillfredsställa utövarens personliga intressen. Om en hobbyverksamhet genererar intäkter skall dessa beskattas som tjänst, så länge det är fråga om en arbetsprestation som ligger till grund för intäkterna. Utgifter som uppstår i en hobbyverksamhet anses vara personliga levnadskostnader och är därmed inte avdragsgilla. I den mån en utgift är till för att förvärva eller bibehålla hobbyintäkter är utgiften dock avdragsgill. Om det uppkommer ett underskott i en hobbyverksamhet kan underskottet sparas och utnyttjas mot framtida hobbyintäkter. Dock saknas möjlighet att kvitta underskottet mot andra tjänsteintäkter. En hobbyfotograf kan till exempel inte kvitta sina kostnader för fotoutrustning mot lönen från dennes anställning. Slutligen kan nämnas att om hobbyverksamhet däremot skulle utövas med vinstsyfte är det fråga om näringsverksamhet och inkomsterna skall inte hänföras till tjänst.