Inom skatterätten gäller som huvudregel är att avdrag får göras för alla utgifter den skattskyldige har haft för att förvärva och bibehålla inkomster. Detta leder till att inkomster, innan beskattning, som intjänats skall minskas med avdrag för kostnaderna för intjänandet. Beträffande avdrag för tjänsteinkomster kan man kategorisera avdragen i tre kategorier. Den första utgörs av ökade levnadskostnader, kostnader för tjänsteresor, kostnader på grund av dubbel bosättning samt kostnader för hemresor. Beträffande dessa kostnader medges avdrag utan att någon särskild maxgräns uppställs. Den andra kategorin gäller kostnader för resor till och från arbetet. Avdrag medges för sådana kostnader till den del kostnaden överstiger 9000 kronor. I den tredje kategorin finns övriga kostnader, vilket brukar vara kostnader som har ett mer direkt samband med tjänsten. Där medges avdragsrätt för den del som överstiger 5000 kronor.
Ökade levnadskostnader på grund av tillfälligt arbete på annan ort.
Ökade levnadskostnader som uppkommer på grund av att den skattskyldige arbetar på en annan ort än boendeorten är i princip inte avdragsgilla. För att öka arbetsmarknadens rörlighet har lagstiftaren bestämt att avdrag dock skall medges i två situationer. För det första medges avdrag för det fall den skattskyldige har ett tillfälligt arbete på annan ort och det inte skäligen kan krävas att den skattskyldige skall flytta till arbetsorten. Även fall då den skattskyldige arbetat på en ort mer än tre månader, och därmed inte kan få avdrag för kostnader i samband med tjänsteresa, hör till denna kategori. För att den skattskyldige skall få rätt att göra avdrag förutsätts att den skattskyldige övernattar på arbetsorten och att arbetsorten är belägen åtminstone 50 kilometer från bostadsorten. Det finns ingen tidsgräns för hur länge avdrag kan medges. Avdrag medges nämligen under hela den tid då arbetet pågår, så länge förutsättningarna för avdrag fortfarande är uppfyllda. Vilket civilstånd den skattskyldige har spelar vidare ingen roll och avdrag kan därmed bli aktuellt även om den skattskyldige inte har familj på bostadsorten. Vidare kan avdrag medges även om man inte har några bostadskostnader på hemorten. Som exempel kan nämnas att även om den skattskyldige bor gratis hos föräldrar eller vänner, men hyr bostad på arbetsorten, medges avdrag för de ökade kostnaderna. Även om man inte har några kostnader på bostadsorten innebär nämligen arbetet en ökning av levnadskostnaderna.
Ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning
Den andra situationen där avdrag för ökade levnadskostnader medges är vid dubbel bosättning. I sådana situationer flyttar den skattskyldige på grund av arbetet till en ny ort men behåller bostaden på den tidigare bostadsorten antingen för egen räkning eller för make, sambo eller för familjen. Även vid dubbel bosättning krävs att avståndet mellan arbetsorten och bostadsorten är minst 50 kilometer. Avdrag för ökade levnadskostnader som uppstår på grund av dubbel bosättning får göras i maximalt två år. Om det är makes eller sambos förvärvsverksamhet som föranleder dubbel bosättning får avdrag göras i sammanlagt högst fem år. Avdrag kan dock medges för längre tid om det finns synnerliga skäl. Skillnaden mellan de två ovannämnda situationerna är att vid tillfälligt arbete på annan ort behåller den skattskyldige sin bostad men arbetar på en annan ort. Arbetet är generellt av en tillfällig natur i dessa situationer. Vid dubbel bosättning flyttar istället den skattskyldige till en annan bostadsort. I dessa situationer brukar arbetet på den nya bostadsorten vara av en mer varaktig natur. Då det gäller avdrag för övernattningskostnader brukar avdrag medges för de faktiska kostnaderna. Avdrag för måltider och småutgifter medges dock endast under den första månaden.