En huvudregel inom skatterätten är att avdrag får göras för alla utgifter för att förvärva och bibehålla en inkomst. Detta innebär att den intjänade inkomsten skall minskas med ett avdrag motsvarande kostnaden, innan beskattning sker. När det gäller avdrag för tjänsteinkomster kan man kategorisera avdragen i tre olika kategorier. Den första utgörs av resekostnader i tjänsten, ökade levnadskostnader, kostnader för hemresor och kostnader på grund av dubbel bosättning. Beträffande sådana kostnader kan avdrag göras utan att någon särskild gräns ställs. I den andra kategorin finns kostnader för resor till och från arbetet för vilket avdrag medges för det som överstiger 9000 kronor. I den tredje kategorin finns övriga kostnader för vilka avdragsrätt gäller för den del som överstiger 5000 kronor. Sådana kostnader har ett mer direkt samband med tjänsten.
Utgifter i samband med tjänsteresa
En resekostnad eller traktamentsersättning som betalas av en arbetsgivare till en arbetstagare är skattepliktig. Detta föranleder även avdragsrätt för kostnader som uppstår i samband härmed, såvida kostnaderna inte utgör personliga levnadskostnader. Anledningen till att personliga levnadskostnader skall beskattas är att skatten anses utgöra ett mått på konsumtionsförmågan och om avdrag för personliga levnadskostnader, vilket med andra ord innebär konsumtion, skulle medges skulle syftet med beskattningen gå förlorat. Beträffande resekostnader är huvudregeln att avdrag medges för hela kostnaden. Dock schabloniseras avdragsrätten för det fall arbetstagaren använder egen bil för resor i tjänsten. I sådana situationer får avdrag göras för 18,50 kronor per mil. Detta gäller oavsett hur mycket arbetsgivaren betalar i ersättning till den anställde. För att kunna använda sig av avdraget krävs dock att bilen inte används på grund av personliga skäl. Om arbetstagaren dessutom stått för drivmedel vid användning av bilen i tjänsten får avdrag medges för denna kostnad.
Utgifter på grund av ökade levnadskostnader
Vad som räknas som ökade levnadskostnader är utgifter för logi, ökade måltidsutgifter samt olika mindre utgifter. Vidare begränsas avdragsrätten på så vis att avdrag inte kan göras om det är fråga om en endagsresa. Detta innebär att arbetstagaren måste övernatta någon annanstans än den vanliga verksamhetsorten, d.v.s. där denne normalt arbetar, för att få göra avdrag för ökade levnadskostnader. Dessutom medges inte avdrag för ökade levnadskostnader i samband med tjänsteresa för en längre tid än tre månader. Efter tre månader anses nämligen den vanliga verksamhetsorten förflyttad till den ort där arbetstagaren verkat de senaste tre månaderna. Vad som menas med vanlig verksamhetsort är ett område inom 50 kilometer från arbetstagarens normala tjänsteställe, d.v.s. arbetsplatsen.
Traktamentsersättning
Med traktamente menas sådan ersättning som arbetsgivaren utger utöver lönen för att täcka arbetstagarens ökade kostnader i samband med tjänsteresor. Om lönen istället skulle höjas med ett generellt tillägg utgör detta dock inte ett traktamente, även om överenskommelsen skulle betecknas som ett traktamente. För det fall arbetstagaren får ett dagtraktamente till syfte att täcka utlägg för småutgifter och måltider kan ett schablonmässigt avdrag göras med ett så kallat maximibelopp för en hel dag. För 2011 uppgår maximibeloppet till 210 kronor. Om arbetstagaren inte har traktamente måste arbetstagaren göra sannolikt att arbetstagaren har haft sådana kostnader för att kunna göra ett jämförligt avdrag. Om en arbetstagare vill göra ett avdrag som är högre än schablonbeloppet måste arbetstagaren visa att årets sammanlagda kostnader för alla tjänsteresor i anställningen överstigit schablonbeloppet. Vidare kan arbetstagaren medges ett schablonmässigt avdrag med ett halvt maximibelopp per natt, d.v.s. 105 kronor, för det fall sådana högre kostnader inte kan styrkas men det är sannolikt att arbetstagaren har haft utgifter för övernattning.