Regionkommittén är ett rådgivande organ inom unionen och har sitt säte i Bryssel. Såsom namnet antyder utgör kommittén en möjlighet för regionala och lokala intressen att komma till tals inom unionen. Regionkommittén är en politisk församling som för närvarande består av 344 ledamöter. Ledamöterna är oftast borgmästare eller kommun- och landstingspolitiker i sina respektive medlemsstater. Hur väljs dessa ledamöter in i regionkommittén? Svaret på den frågan beror på vilket land ledamöterna kommer ifrån. Eftersom medlemsländernas struktur för hur de bedriver sin regionala och lokala politik skiljer sig åt, är det naturligt att även urvalsförfarandet gör det. I huvudsak kan man dock urskilja två olika system för val av ledamöter. I länder där mycket av makten läggs på regionerna, vilket till exempel är fallet i federala medlemsstater, så kommer flertalet ledamöter från regional nivå. Antalet ledamöter från lokala myndigheter är då mycket litet. Om makten istället läggs på lokala aktörer, så är tendensen den omvända.
Den svenska delegationen består av tolv ledamöter och lika många suppleanter. Kommunpolitikerna är fler till antalet; de är åtta stycken jämfört med fyra ledamöter från landstingsnivå. Däremot är det en hälftenfördelning på suppleanterna; sex suppleanter var från såväl kommun och landsting.
Regionkommittén inrättades 1994 som ett rådgivande organ till Europeiska unionens råd, Europaparlamentet samt Europeiska kommissionen. Dessa institutioner har en skyldighet att rådfråga regionkommittén innan ett förslag som faller inom regionkommitténs kompetens röstas igenom. I och med att Lissabonfördraget trädde ikraft, så har kommitténs kompetens stärkts ytterligare. Det som faller inom kommitténs kompetens är bland annat utbildning, sysselsättning, miljö, infrastruktur, sociala frågor, folkhälsa och kultur. Det är ofta dessa frågor som kommuner och landsting har ett ansvar för; det har då ansetts naturligt att de tillfrågas innan ett lagförslag antas. En av anledningarna till att regionkommittén inrättades var just att öka lokala aktörers engagemang och inflytande för att därmed underlätta implementeringen av europeiska bestämmelser. Denna implementering sker, som bekant, ofta på lokal nivå.
För att uppfylla sin rådgivande funktion är kommittén indelad i sex olika fackutskott. Utskottens huvuduppgift är att granska de lagförslag som kommittén har blivit ombedd att yttra sig i, och sedan utarbeta ett yttrande. Lagförslaget behandlas i det utskott som har hand om den fråga lagförslaget gäller. När ett utkast till yttrande har utarbetats, presenteras det inför kommittén som röstar om utkastet skall antas som kommitténs officiella yttrande. De sex fackutskotten är följande:
Utskottet för konstitutionella frågor och EU:s styresformer (CONST)
Utskottet för territoriell sammanhållningspolitik (COTER)
Utskottet för EU:s ekonomiska politik och socialpolitik (ECOS)
Utskottet för yttre förbindelser (RELEX)
Utskottet för kultur och utbildning (EDUC)
Utskottet för hållbar utveckling (DEVE)