Det finns speciell lagstiftning som gäller företag som missbrukar sin dominerande ställning på den inre marknaden. Syftet med denna lagstiftning är att undanröja hinder för den fria konkurrensen inom EU. På så vis vill man kunna underlätta för nya företag att etablera sig och förbättra utbudet för konsumenterna på marknaden.
Huvuddragen hos bestämmelsen som ska hindra missbruk av dominerande ställning är följande: det är förbjudet och oförenligt med den inre marknaden när ett eller flera företags som har nått en särskilt ledande ställning använder sig av sin position på ett otillbörligt sätt och därigenom påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Det ska dock tydligt påpekas att det inte strider mot bestämmelsen att ha en dominerande ställning på marknaden. Det är nog ofta fallet att det finns en eller några dominerande aktörer på marknaden för en viss typ av vara eller tjänst. Det som bestämmelsen motsätter sig är istället själva missbruket av denna ställning.
Det krävs dock att missbruket är av en sådan art eller grad att det har potential att kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. Bestämmelsen säger dock inget om att missbruket rent faktiskt måste påverka handeln. Vidare ska det eller de företag som missbrukar sin ställning ha en dominerande ställning på den inre marknaden eller åtminstone inom en väsentlig del av denna. Det är viktigt att kunna precisera var missbruket kommer till uttryck eftersom EU-reglerna avser att skydda just den inre marknaden och inte territorier utanför EU. Detta kan i förlängningen innebära att ett företag som har sitt säte utanför EU men vars missbruk får konsekvenser på den inre marknaden, kan behöva rätta sig efter denna bestämmelse.
I lagtexten ges fyra exempel på hur missbruk av dominerande ställning kan ta sig uttryck. Det första avser det fall när ett eller flera företag direkt eller indirekt påtvingar någon orimliga affärsvillkor, till exempel genom att kräva oskäliga inköps- eller försäljningspriser. Punkt nummer två tar upp situationen då ett eller flera företag med dominerande ställning begränsar sin produktion, sin marknad eller sin tekniska utveckling till nackdel för konsumenten. Begränsningen är oangripbar så länge den inte har en negativ påverkan på konsumenterna.
Det tredje fallet avser tillämpningen av olika villkor för likvärdiga transaktioner gentemot vissa handelspartner på så sätt att dessa får en konkurrensnackdel. Man spelar med andra ord lite efter egna regler med exempelvis syftet att spela ut vissa aktörer. Det fjärde och slutliga exemplet hänför sig till villkoren för att ingå avtal. Det är förbjudet och oförenligt med den inre marknaden att ett eller flera företag kräver fler förpliktelser från sin avtalspart än de som finns stadgade i avtalet. För att handlingen skall vara förbjuden krävs det att förpliktelserna varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Det kan exempelvis röra sig om ett avtal med en liten leverantör där leverantören är beroende av detta avtal för sin överlevnad och där företaget med dominerande ställning har krav på ytterligare prestation för att avtalet skall komma till stånd. Det utgör alltså ett missbruk av den dominerande ställningen att tillskansa sig fördelar på detta sätt.