Konkurrenslagstiftningen inom EU


En mycket viktig del av det europeiska samarbetet handlar om handel. Utgångspunkten är att man skall lyfta bort alla handelshinder, för att i största möjliga mån underlätta för den inre marknadens utveckling. En viktig aspekt i detta är den konkurrenslagstiftning som finns inom unionen. Med denna försöker man att eliminera eventuella monopol och tillförsäkra en fri konkurrens. Avsikten med denna artikel är att ge en kort introduktion till konkurrenslagstiftningen inom EU, i syfte att underlätta förståelsen för den inre marknadens funktion.

Det är i första hand viktigt att förstå att konkurrenslagstiftning i vid bemärkelse handlar om ekonomiska hänsyn. Även konkurrenslagstiftningen inom EU är uppbyggd på detta sätt. Den är baserad på ekonomiska modeller och teorier. Den EU-rättsliga konkurrenslagstiftningen skiljer sig dock något från exempelvis den amerikanska. Inom EU lägger man tonvikten på intervention. Genom att de bestämmelser man antar inom EU ger myndigheter rätt att intervenera på marknaden anser man bättre kunna tillförsäkra den fria konkurrensen. I amerikansk konkurrenslagstiftning (genom dess anti-trustreglering) är interventionen ett mer sällsynt inslag; man sätter större tilltro till att företagen själva kan reglera den fria konkurrensen på marknaden.

De viktigaste bestämmelserna som behandlar konkurrensen inom EU står att finna i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Fördraget innehåller två bestämmelser som siktar in sig på dels otillåtna företagssamarbeten (karteller), dels på företag som missbrukar sin dominerande ställning på marknaden.

För att förstå ovannämnda bestämmelser är det viktigt att kunna ta till sig definitionen av konkurrens och företag. Med konkurrens avses ett handlande från ett företags sida som syftar till att ta över en del av marknaden som innehas av ett annat företag. Konkurrens handlar ju som bekant om att två aktörer gör anspråk på samma sak; två företag som kämpar om samma kundkrets. Den fria konkurrensen kan man i sin tur uppnå genom att företag ges och tar möjligheten att konkurrera med varandra. Vad gäller frågan om att ge företag möjligheten att konkurrera med varandra, handlar det i mångt och mycket om att förhindra monopol och således tillåta nya aktörer att effektivt kunna etablera sig på den inre marknaden. Man kan säga att det råder konkurrens på en marknad där ett företag har som uppgift att sälja sina varor och tjänster till bästa möjliga pris samtidigt som det har möjligheten att köpa de varor och tjänster som det behöver till bästa möjliga pris.

Vad gäller definitionen av företag kan man till en början säga att det inte finns någon precisering i fördraget. Istället har man överlämnat åt EU:s dömande makt att definiera termen företag. Det man kan säga rent allmänt är att termen företag har en egen definition inom EU, som inte nödvändigtvis är densamma som det vi vanligtvis menar när vi talar om företag. I förlängningen medför detta att nationella definitioner på företag inte är relevanta när man talar om konkurrensen på den inre marknaden. Inom EU definierar man termen företag som alla enheter som ägnar sig åt ekonomiska aktiviteter. Man ägnar inte större uppmärksamhet åt dessa enheters juridiska status; det vill säga om det är fysiska eller juridiska personer. Det är inte heller relevant hur enheterna finansierar sin verksamhet. Vad gäller ekonomiska aktiviteter avser man här aktiviteter som går ut på att erbjuda varor och tjänster på en definierad marknad. En definierad marknad kan exempelvis vara marknaden för bilar.

Som man kan notera så har termen företag fått en ganska vidsträckt definition. Eftersom termen företag och konkurrenslagstiftningen som helhet får en ganska bred definition och räckvidd, så har man inom unionen infört möjligheten att undanta vissa grupper av näringar från konkurrensbestämmelserna. Vissa näringsidkare, såsom försäkringsbolag och banker, har velat få till stånd ett undantag från rådet, men ännu har rådet inte ansett att ett undantag har varit nödvändigt.

Bläddra bland juridiska artiklar