Utgångspunkten inom den inre marknaden är att det råder fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Denna fria rörlighet har man skapat bland annat genom att ta bort tullarna mellan medlemsstaterna och, vad gäller rörligheten för varor, förbjuda diskriminerande behandling av varor från andra medlemsländer. Om man tittar närmare på de bestämmelser som tillämpas på varor, kan man relativt snabbt konstatera att de har ett brett tillämpningsområde. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan. Detta breda tillämpningsområde skapar i sin tur ett behov av att kunna tillämpa undantag. En sådan möjlighet ges i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Där slår man fast att bestämmelserna om kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan inte skall hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet. Vidare kan man göra avsteg med hänsyn till intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Vad gäller denna uppräkning, så har domstolen ansett den vara uttömmande; det vill säga att bestämmelsen enbart tillåter undantag för de intressen som är uppräknade.
Samtidigt som man slår fast att det är tillåtet att göra undantag med hänsyn till nämnda intressen, så poängterar man också att undantagen inte får tillämpas som ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Ytterligare en aspekt som behöver övervägas innan undantaget kan tillämpas, är proportionalitetsprincipen. Proportionalitetsprincipen går, i grova drag, ut på att undantaget skall vara nödvändigt och att man inte inskränker huvudregeln mer än vad som är proportionerligt. Kärnan i huvudregeln, nämligen den om förbudet mot kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, får inte urholkas när undantaget tillämpas. Den medlemsstat som åberopar att ett undantag är tillämpligt i en viss situation, måste också kunna bevis att den har iakttagit proportionalitetsprincipen.
För att bedöma om proportionalitetsprincipen har respekterats, tittar EU-domstolen på ett antal omständigheter. I första hand gäller det att se om den åtgärd som har vidtagits faller inom ramen för de intressen som är uppräknade. Om en medlemsstat exempelvis vill förbjuda importen av cigaretter och motiverar sitt importförbud med intresset att skydda människors hälsa, så tittar domstolen på om ett förbud faktiskt kommer att skydda människors hälsa. När målet med åtgärden har identifierats, så tittar domstolen på om åtgärden som har valts är nödvändig för ändamålet. Om man kan uppnå samma mål med en åtgärd som utgör ett mindre hinder för den fria rörligheten, så talar det för att proportionalitetsprincipen inte har iakttagits i tillräcklig mån. I vårt exempel, så skulle man exempelvis kunna bedriva kampanjer mot rökning istället för att förbjuda importen av cigaretter. Ett viktigt argument som kan användas mot ett importförbud, är att inhemsk cigarettförsäljning inte berörs av förbudet. Att rättfärdiga ett importförbud med argumentet att rökning är skadligt för människans hälsa, känns inte riktigt trovärdigt om man inte gör något åt den inhemska försäljningen. Som bekant så får åtgärden som väljs inte vara diskriminerande; nationella varor samt varor från andra medlemsländer skall behandlas likvärdigt.