När någon köpt en vara finns det två sätt som varan kan avlämnas på, antingen genom ett hämtningsköp eller genom ett transportköp. Ett hämtningsköp innebär att det är köparen som skall se till att hämta varan hos säljaren. Om man avtalat om detta så har säljaren en skyldighet att hålla varan tillgänglig för köparen, det vill säga det måste vara möjligt för köparen att få tag i varan. Om man exempelvis avtalat om en viss plats där varan skall hämtas så måste varan finnas på denna plats vid den tid man bestämt att köparen skall hämta den.
Ett transportköp är lite mer komplicerat. Det innebär att det är säljaren som skall transportera varan till köparen. Ofta benämns det som försändningsköp. Man delar in transportköpen i två olika kategorier, platsköp och distansköp. Platsköp är det fråga om när varan skall transporteras till köparen inom en och samma ort. Varan finns alltså vid tidpunkten för köpet i samma ort som den ort dit köparen beställer varan. Det kan också vara fråga om platsköp om köpet sker inom ett område där säljaren vanligtvis tar hand om transporten av liknande varor. I övriga fall är det fråga om distansköp.
Oavsett vilken typ av transportköp det är fråga om, så har säljaren två möjligheter. Antingen att säljaren själv transporterar varan till köparen eller så kan säljaren anlita en transportör som utför transporten. En viktig skillnad mellan transportköp och hämtningsköp är tiden för avlämnandet. Detta spelar en stor roll, eftersom det är vid avlämnandet som risken för varan går över på köparen. Den som bär risken för varan är alltså den som blir ansvarig om varan har förstörts, kommit bort eller på annat sätt försämrats. Vid hämtningsköp, det vill säga när köparen själv skall hämta varan hos säljaren, så anses varan avlämnad när köparen tagit hand om den. Vid platsköp gäller samma princip.
Vid distansköp däremot, så anses varan avlämnad när den tagits om hand om av den transportör som skall utföra transporten. Detta innebär alltså att från och med det att transportören fått varan är det köparen som blir ansvarig om något skulle hända med varan, trots att varan inte kommit fram till köparen än. Denna regel gäller dock bara om säljaren anlitat en transportör som ska ta hand om transporten. Om det är säljaren själv som skall transportera varan, så anses varan inte avlämnad förrän köparen tagit emot varan.
Varför reglerna ser ut på detta sätt beror på att när säljaren själv transporterar varan har han kontroll över varan under hela tiden fram till att han lämnar den hos köparen och har alltså möjlighet att se till att ingenting händer med varan under transporten. När det däremot finns en anlitad transportör har säljaren ingen kontroll över vad som händer med varan under transporten, då han inte är med, därför blir det köparen som bär ansvaret i det fallet. Ett viktigt undantag från regeln är att även om köparen bär risken för varan, blir han inte ansvarig om något händer med varan ifall det går att bevisa att det berott på säljaren att varan förstörts. Ett exempel skulle kunna vara att säljaren inte paketerat varan på rätt sätt och att den därför förstörts under transporten. Om det går att bevisa att varan förstörts på grund av säljaren blir alltså säljaren ansvarig, även om risken för varan enligt huvudregeln egentligen legat på köparen.
Vid internationella köp och ofta även vid nationella köp använder man sig vanligtvis av leveransklausuler, där det bland annat bestäms vem som skall stå för transporten och kostnaderna för den, vem som ska ta hand om eventuella problem vid export från det land varan skickas och import i det land varan skickas till. Man reglerar även vad som gäller vid riskens övergång, kostnadsfördelning, varans förpackning och alla andra frågetecken som kan tänkas dyka upp.
Om ett köp inte regleras av leveransklausuler är det fråga om ett enkelt försändningsköp. Att föredra är naturligtvis att alltid använda sig av leveransklausuler, som preciserar alla detaljer kring köpet, då det minimerar risken för oklarheter om det skulle uppstå något problem som man inte räknat med.