Det finns ett antal bestämmelser om varans beskaffenhet som syftar till att underlätta bedömningen av om varan stämmer överens med avtalet. Gör varan inte detta föreligger någon typ av fel i varan.
Överensstämmelse med avtalet
Varan måste stämma överens med vad som avtalats mellan säljare och köpare. Vad man tar hänsyn till är bland annat varans art, mängd, kvalitet och förpackning. Om köparen exempelvis beställt hundra exemplar av en vara, men bara får femtio exemplar levererade till sig, så innebär detta alltså att varan inte stämmer överens med vad man avtalat om. Säljaren ges givetvis en möjlighet att rätta till felet, det vill säga i detta fall leverera resterande femtio exemplar av varan till köparen. Om man inte avtalat om något annat, gäller vidare att varan skall vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används. Kan varan inte användas till det den är tänkt att fungera till är den alltså felaktig. Det kan också vara så att köparen tänkt använda varan för något särskilt ändamål, som den vanligtvis inte används för. För att varan i en sådan situation skall kunna anses felaktig krävs det att säljaren måste ha förstått vid köpet för vilket ändamål köparen tänkt använda varan och att köparen dessutom haft en rimlig anledning till att förlita sig på att säljaren exempelvis uttryckligen sagt att det inte är några problem att använda varan för det ändamål som köparen önskar.
Befintligt skick
Befintligt skick är ett ytterligare avtalsvillkor som har med varans beskaffenhet att göra. I lagen utgör den en dispositiv bestämmelse, vilket innebär att det inte är någonting som enligt lag måste ingå i alla avtal mellan en säljare och en köpare, utan det är upp till parterna att välja om en sådan bestämmelse om befintligt skick skall ingå i avtalet eller inte. Motsatsen till en dispositiv bestämmelse är en tvingande bestämmelse, som alltså måste följas. Att en vara sålts i befintligt skick innebär att säljaren friskriver sig från visst ansvar. Säljaren kan dock aldrig undgå ansvar för sådana uppgifter som han lämnat om varans beskaffenhet. Om säljaren före köpet har lämnat information till köparen om att varan har vissa egenskaper eller kan användas för något särskilt ändamål och det visar sig att detta inte stämmer, så anses varan alltså felaktig även om säljaren hävdar att varan sålts i befintligt skick. Det krävs också att det säljaren utlovat om varans egenskaper eller användningsområde inverkat på köpet. Exempelvis kanske köparen hade vänt sig till en annan säljare om han vetat att varan saknade några egenskaper som han förväntat sig att varan skulle ha.
Varan kan också anses felaktig om säljaren underlåter att berätta för köparen om något väsentligt förhållande rörande varans egenskaper eller användning. Detta förutsatt att säljaren måste ha ansetts känna till det och att det samtidigt rör sig om något som köparen kunnat räkna med att bli informerad om. I detta fall krävs det också, precis som nämnts i föregående stycke, att det skall ha inverkat på köpet.
En tredje situation då varan skall anses felaktig, trots att den sålts i befintligt skick, är om varan är i väsentligt sämre skick än vad köparen kunnat förutsätta med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter. Om priset exempelvis varit väldigt lågt skulle det kunna innebära att köparen inte kan förvänta sig samma skick hos varan som om han hade betalat ett pris som kan anses rimligt för en sådan vara.
När man köper en vara på auktion anses varan såld i befintligt skick. Som köpare kan det vara bra att exempelvis undersöka varan innan den utropas för att vara säker på att den motsvarar ens förväntningar.
Undersökning av varan före köpet
Köparen får inte såsom fel åberopa något som han måste antas ha känt till vid köpet. Om köparen har undersökt varan före köpet eller tvärtom underlåtit att undersöka varan utan någon godtagbar anledning, trots att säljaren uppmanat köparen att undersöka varan, så får köparen inte såsom fel åberopa vad han borde ha märkt vid en sådan undersökning. Om köparen fått möjlighet att undersöka prov på varan och felet som köparen vill åberopa gäller något som skulle framgå av provet får han inte åberopa detta som ett fel. Ett undantag finns dock från ovanstående, som gäller när säljaren har handlat i strid mot tro och heder. Om köparen kan bevisa att så skett har han alltså en möjlighet att ändå åberopa fel i varan.
Hur skall man då veta vilken tidpunkt som är avgörande för bedömningen av om varan är felaktig? Frågan om varan är felaktig skall bedömas med hänsyn till varans beskaffenhet vid den tidpunkt som risken för varan går över på köparen. Även om ett fel visar sig efter det att risken gått över på köparen, är det ändå säljaren som är ansvarig för felet om köparen kan bevisa att felet fanns redan när säljaren bar risken för varan. Om varan försämras efter det att risken gått över på köparen och försämringen är en följd av säljarens avtalsbrott är varan att anse som felaktig. Samma regler gäller om säljaren lämnat någon form av garanti, där han åtagit sig att under viss tid svara för varans användbarhet eller andra egenskaper. Varan skall alltså anses felaktig om försämringen avser något som omfattas av garantin.