Det finns flera olika anledningar till att man använder sig av standardavtal. Den kanske viktigaste anledningen är att sänka kostnaderna för företag att ingå avtal. Detta görs genom att man tar fram en avtalsmall, som sedan kan användas på flera olika avtalstyper och på detta sätt undgå att individuellt förhandla fram villkor i det enskilda fallet. Ett exempel kan vara en banks avtal om att upprätta ett bankkonto, där det finns få - om ens några - möjligheter att ändra villkoren. Andra syften med standardavtal, som kanske kan tyckas självklara, är att detaljerat ange hur rättsläget ser ut. De aktörer som använder standardavtal flitigast är stora företag och branschorganisationer.
Det finns ett stort antal typsituationer på det köprättsliga området, som kan vara vitt skilda. Det behövs alltså lösningar på en rad olika problem som kan tänkas uppstå. Lagarna på det köprättsliga området är tillämpliga för många olika typer av transaktioner. Det kan i samma lag vara reglerat om vad som gäller vid köp av allt ifrån exempelvis ett paket smör till möbler eller en bil. Då bestämmelserna i lagarna måste kunna tillämpas på ett stort antal olika situationer, blir det ofta så att det lämnas ett relativt stort utrymme för värderingar i begreppen. Begrepp som exempelvis skälig tid, väsentligt avtalsbrott eller oskälig kostnad kan vara svåra att förstå. Hur skall man veta hur lång tid som avses när man talar om skälig tid? Vad räknas egentligen till ett väsentligt avtalsbrott? Det är här standardavtalen fyller en funktion. I dessa kan man nämligen precisera exakt vad som avses med alla de begrepp som kan vara oklara i lagen. Man kan exempelvis ange exakt hur lång en skälig tidsperiod skall vara. Att i standardavtalet precisera alla oklarheter gynnar båda parterna, alltså både köpare och säljare. Man undviker många onödiga konflikter och man kan många gånger minimera risken för en infekterad konflikt. Dessutom undviker man många gånger att konflikten skall gå så långt att det blir ett rättsligt förfarande.
Det finns en rad olika standaravtal som används i Sverige och internationellt. Exempel på några av de allra största, som kan klinga bekant i mångas öron, är exempelvis NL01. Detta standardavtal reglerar leveransbestämmelser för leveranser av maskiner och annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Sverige, Norge, Danmark och Finland. Ett annat vanligt standardavtal är AB04, som används vid entreprenader. Där finns allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader. Vid försäljning av bilar används ofta standaravtalet Nybilsgaranti 03. På det internationella området för köp av varor finns ett modernt avtal som heter ICC Model International Sale Contract, ICC Publication No. 556. Detta avtal innehåller utöver standardvillkor, till skillnad från de övriga avtalen, även en allmän introduktion med förklaringar till avtalets olika delar och vad som bör göras i samband med avtalsingåendet. Dessa ovan angivna standardavtal utgör alltså enbart några exempel på alla de standardavtal som finns på marknaden.