Vanligtvis har säljare och köpare reglerat priset i köpeavtalet. Har man gjort det borde det inte uppstå några frågetecken vad gäller priset när betalning väl skall ske. Om man av någon anledning inte bestämt priset finns det en regel som säger att köparen skall betala vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt.
Beroende på vad det rör sig om för sorts vara blir det olika lätt eller svårt att komma fram till vad som skall anses utgöra ett skäligt pris. Ifall det gäller sådana varor där man enkelt kan utgå från säljarens prislista eller, om en sådan inte finns, från marknadspriset uppstår förmodligen inga större problem med att bestämma priset för varan. Om det däremot rör sig om exempelvis konstföremål, där konstnären inte är känd i någon större utsträckning och det således saknas underlag för vad denne konstnärs verk ligger på för prisnivå, kan det bli väsentligt mycket svårare att försöka bestämma vad som ska utgöra ett skäligt pris. När det rör sig om fall där det blir näst intill omöjligt att bestämma ett skäligt pris kan man ställa sig frågan om det överhuvudtaget föreligger ett avtal mellan säljare och köpare. Det kan bli en svår bevisfråga om köparen menar att det inte finns något avtal mellan parterna, då man inte avtalat om något pris och säljaren samtidigt påstår att någon köpt en vara av honom utan att de i förväg bestämt priset. Det blir svårt att bevisa, då det hör till vanligheten att man faktiskt vid köpetillfället bestämmer priset på varan.
I de fall priset skall beräknas efter antal, mått eller vikt, så är det som ligger till grund för att bestämma priset varans mängd vid den tidpunkten då risken för varan gått över på köparen. När priset skall bestämmas efter varans vikt skall man först räkna bort förpackningens vikt.
Om köparen har fått en räkning av säljaren måste han betala det pris som anges i räkningen. Dock finns det ett undantag för de situationer då köparen inom skälig tid meddelar säljaren om att han inte är villig att betala det pris som säljaren kräver. Detta får han göra om han med säljaren avtalat om ett lägre pris än det som står i räkningen eller om beloppet som säljaren kräver är oskäligt. Det sistnämnda undantaget om beloppet som säljaren kräver är oskäligt är lite svårt att förstå sig på vad som menas med det egentligen och vilka situationer som kan omfattas. Det finns exempelvis ett rättsfall där säljaren och köparen avtalat om priset och köparen sedan ansett att priset varit oskäligt. I det fallet ansåg inte domstolen att undantaget var tillämpligt, eftersom säljaren och köparen faktiskt var överens om priset från början. Köparen är då hänvisad till att med tillämpning av avtalsrättsliga bestämmelser försöka få priset, som han anser som oskäligt, att bli sänkt.