Negotiorum gestio är ett begrepp som tar sikte på situationen att någon gör något för en annan som denne inte har bett om. Man skulle kunna kalla det för oombedda tjänster. I samband med sådana tjänster kan det uppstå diverse problem: den som har utfört tjänsten (gestor) vill kanske ha något i utbyte eller ersättning för eventuell skada som har uppstått på hans egendom på grund av utförandet av tjänsten. Här skall ges en kortfattad överblick av de huvudsakliga överväganden som ligger till grund för negotiorum gestio och vilket resultat en oombedd tjänst kan få i det enskilda fallet.
Utgångspunkten för den situationen då man agerar i någon annans angelägenheter utan att ha blivit ombedd är att man inte har rätt till någon ersättning; har man kört en lång bit i bil och förbrukat bensin för att hämta någon är man inte juridiskt berättigad till pengar och har man betalat någon annans skuld får man inte en fordran mot denne. Under vissa speciella omständigheter finns det dock grund att begära ersättning från den man hjälpt.
Grundläggande för rätten till ersättning är att det har varit rimligt att agera, eller med andra ord, man har haft skälig grund till att agera. Särskilt tre faktorer kan räknas in i denna bedömning: om den hjälpta själv har haft möjlighet att agera, om gestor har haft möjlighet att kontakta honom för att få reda på om han önskade hjälp samt om gestor genom tjänsten har gjort att den hjälpte undvikit skador eller kostnader. Ett exempel skulle kunna vara att någon är bortrest och att gestor kör förbi och ser att en brand börjat uppstå i dennes hus. Den bortresta går inte att nå. Gestor släcker därför elden, vilket uppenbarligen medför att husägaren gör en stor besparing. I släckandet förstör dock gestor sina kläder. I detta fall anses han vara berättigad till ersättning för sina utlägg för nya kläder.
Vad gäller det fall att man erlägger betalning för någon annans skuld, är situationen inte helt densamma. Rättsläget är förvisso osäkert på grund av bristen på rättsfall från högsta instans, men man kan nog räkna med att gestor inte kommer få en fordran mot gäldenären för det fall att han betalar en skuld för denne. Förvisso godtas (till skillnad från gäldenärsbyten) borgenärsbyten, men skulle man tillåta en utomstående att betala någons skuld för att därefter ha en fordran mot denne skulle stadgan i det ekonomiska systemet gröpas ur. Man skulle då kunna tänka sig fall där ett företag helt sonika betalade en skuld som konkurrenten hade till en bank och sedan använde den uppkomna fordran för att försvåra konkurrentbolagets affärer.
Då principen om negotiorum gestio endast nämns i handelsbalken och de rättsfall som avhandlar principen har några år på nacken är det något oklart vad som skall anses som gällande rätt. Eller snarare, det är inte helt lätt att förutspå hur högsta domstolen skulle döma i det enskilda fallet. Vad bristen på material kan bero på är svårt att spekulera kring, men det ligger kanske nära till hands att anta att den praktiska betydelsen av principen inte är speciellt stor. På senare tid har dock det europeiska samarbetet kring en enhetlig europeisk civilrättslig lagstiftning berört ämnet varför det nu, förutom i doktrin, kan finnas anledning att hämta vägledning från denna. Till mångt och mycket överensstämmer faktiskt dessa regler med vad som ovan nämnts.