Kredit innebär att någon låter någon annan förfoga över exempelvis en summa pengar under en viss tid. Alla krediter baseras på ett avtal och vanligen är avtalet skriftligt. Avtalet kallas för kreditavtal och parterna kallas för kreditgivare och kredittagare.
Ingående av kreditavtal
När ett kreditavtal skall ingås i konsumentförhållanden skall kreditgivaren företa en kreditprövning, d.v.s. pröva om kredittagaren har de ekonomiska förutsättningarna för att fullfölja sin del av avtalet. Med konsumentförhållanden menas när avtal ingås mellan konsument och näringsidkare. Ett exempel på en näringsidkare kan, i kreditsammanhang, vara en bank. Vidare krävs att kreditgivaren iakttar s.k. god kreditgivningssed som fastslås av Finansinspektionen. Som exempel på god kreditgivningssed kan nämnas att kreditgivaren skall vara återhållsam när det kommer till marknadsföring. Vidare är kreditgivaren, i konsumentförhållanden, skyldig att upprätta ett skriftligt kreditavtal. Dock är ett avtal giltigt även om det inte har ingåtts skriftligen, förutom då det gäller villkor som är till nackdel för kredittagaren. För kreditavtal som inte ingås med konsumenter saknas skriftlighetskrav och avtalet kan på så vis även ingås muntligen. Vidare bör även uppmärksammas att banker måste göra en kreditprövning innan kreditavtal ingås även om det inte är fråga om ett konsumentförhållande.
Innehållet i kreditavtalet
Kreditgivarens huvudsakliga skyldighet är att överlämna pengarna (alternativt egendomen) till kredittagaren. Kredittagarens främsta skyldigheter är att återbetala lånet och betala ränta så länge lånet kvarstår. Om kreditavtalet inte har ingåtts med en konsument gäller inga särskilda regler för ränta och avgifter och parterna kan därför bestämma själva vad som skall gälla. I konsumentförhållanden finns vissa regler som parterna har att hålla sig till. Då ett avtalsvillkor, i förhållande till lagreglerna, är till fördel för konsumenten kommer villkoret gälla, men inte om villkoret är till nackdel för konsumenten. Vidare föreskrivs att om en tvist skulle råda mellan en näringsidkare och konsument gällande ett avtalsvillkor som är oklart skall detta tolkas till konsumentens fördel. Undantag görs dock om avtalsvillkoret har förhandlats individuellt mellan parterna.
Ränta
I nästan alla kreditavtal skall ränta utgå. Har parterna inte reglerat när räntan skall betalas skall den betalas varje år på den dag då kreditavtalet tecknades. Dock är det vanligt att parterna avtalar om när ränta skall betalas och i sådana fall gäller istället vad som avtalats. Om kredittagaren inte betalar på förfallodagen uppstår fråga om dröjsmålsränta skall utgå. Vanligtvis har parterna avtalat om dröjsmålsränta och i sådana fall skall dröjsmålsränta utgå i enlighet med avtalet. Har dock ingen dröjsmålsränta avtalats gäller att dröjsmålsränta skall utgå med en räntesats som motsvarar den gällande referensräntan Riksbanken fastställt med ett tillägg på åtta procentenheter. Om vi utgår från att referensräntan är 2 % kan vi på så vis konstatera att dröjsmålsräntan skulle bli 10 % (d.v.s. 2+8).
Hävningsrätt
I situationer då kredittagaren inte har betalat amorteringar på de föreskrivna förfallodagarna kan kreditgivaren ha anledning att vilja kräva att hela lånet återbetalas på en gång. Detta innebär att kreditgivaren häver avtalet. Om avtalet har ingåtts med en konsument krävs att ett förbehåll gällande hävning har gjorts i avtalet för att kreditgivaren skall kunna ställa sådana krav. När det kommer till andra avtal, där man inte uppställt ett sådant villkor i avtalet, har kreditgivaren rätt att häva avtalet om kredittagaren är i väsentligt dröjsmål. Vad som menas med väsentligt dröjsmål är olika från fall till fall men det finns tre grundläggande rekvisit. Först krävs att kreditgivaren har anledning att anta att kredittagaren inte kommer att betala återstående delar i tid, anteciperat dröjsmål. För det andra måste förseningen ha pågått ett tag, d.v.s. inte bara några dagar. Slutligen krävs att den obetalda delen är en stor del av hela lånebeloppet.