Ett joint venture-avtal går, som namnet antyder, ut på att två parter, huvudsakligen företag, enas om att samarbeta mot ett gemensamt mål. Det kan gälla att samarbeta för att kunna bedriva forskning på ett bättre sätt eller för att uppnå fördelar genom gemensamma inköp. Ett joint venture har många särdrag och de frågor som typiskt sett kan uppstå rör vilken form man skall ha för sitt samarbete, hur man reglerar sekretessfrågor och avtalsbrott och hur inflytandet i ett eventuellt joint venture-bolag skall fördelas. Först skall något allmänt sägas om joint venture-avtalet, varefter artikelns fokus är på joint venture-samarbeten som bedrivs genom aktiebolag.
Det finns inte någon juridisk definition, eller legaldefinition som det också kallas, av ett joint venture. I grunden ligger dock ett avtal mellan två parter som genom en gemensam ansträngning söker uppnå ett syfte som båda har nytta av. I botten ligger därför alltid ett avtal, som drar upp linjerna för samarbetet. Om ett joint venture endast är avtalsbaserat brukar det kallas kontraktuellt. Vad man dock bör notera är att även ett helt och hållet avtalsstyrt samarbete utan ett upprättat bolag som förkroppsligar det också kommer att omfattas av associationsrättsliga regler, nämligen de som gäller enkla bolag. Bland annat medför detta att avtalet inte kan sägas upp hur som helst och att parterna rättshandlar var för sig även om det sker för det enkla bolaget. Med hänsyn till uppsägningstiden gäller att avtal ingångna på obestämd tid träder i likvidation sex månader efter det att ena parten sagt upp dem. Avtal som har ingåtts på bestämd tid löper till den tiden har gått till ända och anses sedan löpa på obestämd tid.
Företag väljer dock i stor utsträckning att upprätta aktiebolag genom vilket deras samarbete konkretiseras, inte minst för att kunna begränsa sin risk. Det är förstås möjligt att använda andra bolagsformer, men då aktiebolaget är så vanligt kan man nästan anta att ett joint venture-bolag är ett aktiebolag. Vad gäller typen av aktiebolag är antagligen det privata det vanligaste, även om det finns exempel på publika joint venture-bolag.
I aktieägaravtalet reglerar parterna hur de skall agera som aktieägare för att kontrollera bolaget. Aktiebolagsrättsligt har inte ett aktieägaravtal någon verkan för bolaget som sådant, man kan alltså inte bestämma att styrelsen exempelvis måste fatta vissa beslut, men däremot sker förstås regleringen indirekt genom att ägarna avtalar om hur de kommer rösta vid bolagsstämman, vilken är högsta bestämmande organ i bolaget.
Det är flera överväganden som måste göras vid upprättandet av ett aktieägaravtal för ett joint venture-bolag. I grund och botten handlar det om frågor som gäller bolagets styrning, vad som händer om ägarna blir oense om vilka beslut som skall fattas i bolaget och hur man gör vid avtalsbrott. Det gäller till att börja med att hitta en bra metod för att komma tillrätta med det faktum att man inte kan påverka styrelsen när den väl är utsedd. Således får ägarna hitta en metod för att utse styrelsen som gör att maktbalansen är rimlig. Ibland görs det så att rätten att utse styrelsens ordförande skiftar från år till år. Vad sedan gäller oenighet kan det vara bra att reglera förhållandena för eventuella utköp av den andra parten eller andra tillvägagångssätt när det inte finns någon möjlighet att komma överens. Slutligen bör också påföljderna vid avtalsbrott regleras. Det kan vara enklast att föreskriva ett vite om någon av parterna inte skulle uppfylla sina åtaganden enligt avtalet eller om denne säger upp avtalet i förtid eller på något annat sätt bryter mot det.
Sammantaget är ett joint venture-samarbete många gånger ett effektivt och fruktsamt sätt att bedriva verksamhet. Man bör dock inte vara naiv, utan se till att vara noggrann vid upprättandet av de avtal som skall styra samarbetet.