Straff då samma gärningsman begått flera olika brott


Det är inte helt ovanligt att en gärningsman har begått inte bara ett, utan flera, brott. Det kan då röra sig om något varierande situationer. Exempelvis kan en person vid flera olika tillfällen ha begått brott – såsom ifall en gärningsman stulit saker från olika personer under en period av flera veckor och därmed gjort sig skyldig till stöld upprepade gånger, eller ifall gärningsmannen misshandlar en person en viss dag och kanske några månader senare mördar en annan person. En annan situation kan vara att en gärningsman rånar en bank genom att hota personalen med en pistol och samtidigt orsakar materiella skador genom att slå sönder inredning. Teoretiskt sett har gärningsmannen då, förutom rån, begått bland annat stöld, vapenbrott, olaga hot och skadegörelse. Vad gäller då i situationer där gärningsmannen begått flera brott, antingen i samband med en händelse eller vid flera skilda tillfällen?

I denna artikel skall främst fokuseras på vilken inverkan det har på påföljden ifall en gärningsman begått flera brott, men för förståelsens skull skall något även sägas om vad dylika omständigheter innebär för brottsrubriceringen. Valet av brottsrubricering kan i vissa fall vara en väldigt komplicerad juridisk fråga. Man talar ofta om olika former av konkurrens (till exempel brottskonkurrens och lagkonkurrens) när det gäller situationer där en gärningsman potentiellt gjort sig skyldig till flera olika brott, på något av de sätt som nämnts ovan. För att åter fokusera på brottet rån, där det vanligen krävs att gärningsmannen stulit något genom att använda våld eller hot, så skulle gärningsmannen dock som sagt potentiellt kunna dömas för såväl rån som stöld samt misshandel/olaga hot. I allmänhet döms emellertid gärningsmannen i en sådan situation endast för brottet rån och de övriga brottsliga handlingarna konsumeras av det mer omfattande och grövre brottet. I somliga likartade fall kan gärningsmannen dock komma att dömas för samtliga brott som dennes handlingar kan anses innefatta.

När det gäller valet av påföljd då en gärningsman gjort sig skyldig till flera olika brott, så varierar resultatet något beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Även vad gäller påföljdsfrågan talar man ibland om begrepp såsom konkurrens och konsumtion. En grundprincip är att ifall flera brott begåtts skall ett gemensamt straff utdömas för de olika brotten då de hanteras vid en gemensam rättegång, men det finns undantag från denna princip. Har en person upprepade gånger gjort sig skyldig till samma brott, så kunde man kanske tro att påföljden då beräknas genom att domstolen tar den påföljd som är stadgad för brottet ifråga och multiplicerar det med antalet gånger som brottet begåtts för att få fram vilken påföljd som skall dömas ut. Säg exempelvis att en gärningsman begått tio fall av stöld – straffet för stöld är maximalt två års fängelse, så med detta tankesätt skulle gärningsmannen därmed kunna dömas till fängelse i 20 år (10 x 2 = 20). Emellertid är det inte så som påföljden beräknas. Istället stannar straffet sannolikt inom det maximala straff som är stadgat för stöld (alltså högst två års fängelse). Att det är fråga om upprepade fall av stöld talar dock för att maxstraffet på just två års fängelse, eller åtminstone ett förhållandevis allvarligt straff i närheten av maxstraffet, skall dömas ut. Även vad gäller fall där gärningsmannen begått flera brott av olika slag, exempelvis mord plus misshandel, tillämpar man i grunden samma princip som vad gäller flera fall av brottslighet av samma sort. Det skall dock betonas att det kan vara möjligt att exempelvis utdöma ett fängelsestraff som är mer långvarigt än vad som stadgas som maxstraff för ett visst brott i normalfallet. Vad gäller situationer där ansvar endast utdöms för ett brott, men där detta brott även innefattar handlingar som enskilt utgör brott (såsom vid rån eller bedrägeri som skett med hjälp av till exempel förfalskning eller bokföringsbrott) utdöms självfallet påföljd endast i enlighet med stadgandet rörande det brott som är aktuellt. Emellertid ses det oftast som en försvårande omständighet att brottet ifråga begåtts genom i sig brottsliga handlingar och det kan motivera att ett väldigt strängt straff döms ut.

I alla de situationer som omtalats ovan har det förutsatts att de flera olika brott som en gärningsman begått har varit kända och behandlats vid en och samma rättegång. Avslutningsvis skall dock något sägas om aningen annorlunda situationer. Säg exempelvis att en gärningsman dömts till fängelse för ett visst brott, men innan hela fängelsestraffet hunnit verkställas begår gärningsmannen ett nytt brott. Beroende på situationen, kan detta agerande leda till lite olika resultat. Skulle det vara så att det nya brottet inte anses särskilt allvarligt, så kan domstolen besluta att straffet för det nya brottet skall anses inberäknat i den redan utdömda påföljden. Emellertid kan under vissa omständigheter den tidigare utdömda påföljden istället komma att undanröjas och en annan påföljd gemensamt dömas ut för brotten. Har en gärningsman avtjänat ett fängelsestraff och släppts ut från fängelset i enlighet med reglerna rörande villkorlig frigivning, men därefter begår ett nytt brott under den prövotid som den villkorliga frigivningen innebär, så leder det som huvudregel till att den villkorliga frigivningen förklaras förverkad. Reglerna rörande vad som gäller när en gärningsman ådömts ett straff för ett begånget brott och därefter, innan eller efter verkställandet av påföljden hunnit påbörjas, begår ett nytt brott är ganska komplicerade. Här har endast beskrivits vad som gäller i vissa specifika situationer då fängelse är den påföljd som utdömts och det skall betonas att reglerna kan variera kraftigt ifall omständigheterna är annorlunda och en annan påföljd än just fängelse dömts ut.

Bläddra bland juridiska artiklar