PA Villkorlig frigivning och särskilda utslussningsåtgärder


När man döms till fängelse på viss tid (alltså ett fängelsestraff på till exempel 3 månader, 1 år, 5 år etcetera och inte ett livstidsstraff) är det i normalfallet inte så att man faktiskt tillbringar hela den utdömda tiden på en fängelseanstalt. Det finns nämligen regler rörande så kallad villkorlig frigivning. Enligt huvudregeln skall en person som dömts till fängelse friges villkorligt när två tredjedelar av det utdömda straffet har avtjänats. Det finns dock ett antal undantag från denna huvudregel. Bland annat kan villkorlig frigivning som tidigast ske efter att åtminstone en månad av fängelsestraffet avtjänats, så ifall det utdömda fängelsestraffet är väldigt kort kan den dömde behöva sitta av hela strafftiden eller åtminstone mer än två tredjedelar av den.

När en person påbörjar att avtjäna ett utdömt fängelsestraff skall Kriminalvården (vilket är den myndighet som ansvarar för fängelseanstalter och verksamheten där) så snart som möjligt slå fast när strafftiden slutar samt även meddela det datum då villkorlig frigivning som tidigast kan komma ifråga. Datum för potentiell villkorlig frigivning behöver dock inte anges i de fall då strafftiden uppgår till en månad eller mindre, eftersom villkorlig frigivning då inte är aktuellt. Den dömde friges från fängelset på det fastställda datumet, såvida det inte finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning. Som synnerliga skäl räknas exempelvis att den dömde brutit mot de regler och villkor som gäller under avtjänandet av straffet. Finns synnerliga skäl mot frigivning är det inte så att villkorlig frigivning aldrig kan bli aktuellt, utan det som gäller är att den villkorliga frigivningen då skjuts upp. I samband med beslutet att skjuta upp den villkorliga frigivningen anges en ny tidpunkt för när den dömde istället potentiellt skall friges villkorligt; maximalt sex månader efter det ursprungliga datumet. Skulle synnerliga skäl mot villkorlig frigivning fortfarande föreligga vid den nya tidpunkten kan emellertid frigivningen komma att uppskjutas upprepade gånger.

Efter den villkorliga frigivningen löper den utdömda strafftiden fortfarande och under denna tid gäller en prövotid för den dömde. Prövotiden varar minst ett år. Under prövotiden måste den dömde vara allmänt skötsam och bland annat på egen hand försörja sig så gott det går, infinna sig hos kriminalvården ifall det begärs, efter bästa förmåga betala eventuellt utdömt skadestånd samt i förekommande fall följa krav som uppställts för den villkorliga frigivningen. I somliga fall kan det också beslutas att den dömde skall övervakas under viss tid. Sådan övervakning sker i Kriminalvårdens regi. Vid övervakning tilldelas den dömde en övervakare. Den dömde måste hålla kontinuerlig kontakt med övervakaren och upplysa denne om exempelvis aktuell bostad, jobb och liknande samt även sammanträffa med övervakaren om så begärs. Den tillsyn samt stöd och hjälp som övervakningen innebär syftar förstås till att den dömde inte skall begå nya brott samt ämnar också i övrigt att den dömdes anpassning till samhället skall underlättas. Missköter den dömde sin villkorliga frigivning på något sätt kan den dömde komma att ges en varning alternativt sättas under övervakning (eller få förlängd övervakning). Vid mer allvarliga fall av misskötsel kan den villkorliga frigivningen komma att förklaras förverkad under viss tid och den dömde måste då återigen vistas i fängelset under denna tid.

Avslutningsvis skall nämnas att särskilt i samband med långa fängelsestraff kan det vara svårt för den dömde att kunna anpassa sig i samhället, vilket exempelvis kan bidra till en ökad risk för att den dömde återfaller i brott efter sin frigivning. Innan villkorlig frigivning av en dömd sker är det därför vanligt att man på olika sätt successivt försöker återanpassa och återintroducera den dömde till samhället – man eftersträvar att underlätta och förbereda för den dömdes övergång mellan att sitta i fängelse och att vara frigiven. Av denna anledning kan det, efter att en fastställd minimitid av fängelsestraffet avtjänats, vara möjligt för en dömd att beviljas viss permission från fängelset. Syftet med permissionen är just att den dömdes anpassning i samhället skall underlättas. Med samma syfte kan vidare så kallade särskilda utslussningsåtgärder komma ifråga, där den dömde också tillåts vistas utanför fängelseanstalten i varierande utsträckning. I begreppet särskilda utslussningsåtgärder ingår fyra olika åtgärder:

• Frigång, vilket går ut på att den dömde under dagtid tillåts utföra arbete, få viss behandling, delta i utbildning eller liknande utanför fängelset.
• Vårdvistelse, då den dömde får exempelvis vård eller behandling mot missbruk i socialnämndens omsorg.
• Vistelse i halvvägshus, vilket innebär att den dömde är placerad i ett så kallat kontrollerat hem (halvvägshus) där den dömde kan få särskilt stöd och tillsyn.
• Utökad frigång, som mer konkret betyder att den dömde ”under kontrollerade former” tillåts avtjäna fängelsestraffet i sin egen bostad.

För att någon av de särskilda utslussningsåtgärderna skall komma ifråga krävs vanligtvis att det inte bedöms finnas någon större risk att den dömde kommer att utnyttja åtgärden till att begå nya brott, smita undan sitt straff eller på något annat sätt missköta sig i större utsträckning. Det kan även vara så att en viss tid av fängelsestraffet måste ha avtjänats innan en utslussningsåtgärd kan komma ifråga och det kan dessutom finnas vissa andra villkor som måste vara uppfyllda. Tillståndet som beviljar en utslussningsåtgärd kan vidare vara villkorat på olika sätt och till exempel kräva att den dömde regelbundet lämnar blodprov och dylikt för att kontrollera att den dömde inte tar droger med mera. Missköter sig den dömde kan tillståndet till utslussningsåtgärden komma att upphävas och den dömde måste då återgå till att avtjäna det utdömda straffet ”som vanligt” i en fängelseanstalt, annars är det normalt sett så att villkorlig frigivning följer efter utslussningsåtgärden.

Bläddra bland juridiska artiklar