Straff


När man döms för att ha begått ett brott resulterar det vanligen i att man också döms till någon form av straff – eller påföljd, som det emellanåt också kallas för. Det finns flera olika påföljder som kan bli aktuella; bland annat böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller olika former av vård. Emellanåt kan en kombination av flera påföljder förekomma. En gärningsman kan också bli skadeståndsskyldig på grund av det begångna brottet och förpliktigas att betala ut skadestånd till brottsoffer. Eventuell skadeståndsskyldighet ses dock inte som ett straff.

Exakt vilken påföljd en viss gärningsman döms till beror på ett antal faktorer. Självfallet är grundprincipen ”ju allvarligare brott, desto strängare straff”. Lagstiftningen rörande brott innehåller, förutom själva brottsbeskrivningarna, även stadganden om vilken påföljd som normalt sett skall ådömas den person som begått ett visst brott. Exempelvis anges att vid mord skall gärningsmannen dömas till ”fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid”. Det är emellertid inte alltid helt säkert att en person döms till just den påföljd som anges i samband med en viss brottsrubricering. Till exempel kan förmildrande omständigheter, som motiverar ett lägre straff än vad som är föreskrivet, föreligga. Ifall gärningsmannen är väldigt ung kan också det motivera ett mildare straff. Som huvudregel skall personer som var under 18 år gamla vid tidpunkten för brottet endast i undantagsfall dömas till fängelse och i viss mån bör fängelse undvikas även ifall gärningsmannen var under 21 vid brottstillfället. Gärningsmannens psykiska tillstånd kan också inverka på valet av påföljd. Har gärningsmannen begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning, så bör fängelse undvikas. I vissa fall, då gärningsmannen lidit av riktigt allvarliga psykiska störningar vid tidpunkten för brottet, är det uttryckligen förbjudet att ådöma fängelse. I vissa speciella situationer kan en person som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning rentav undgå att dömas till någon påföljd alls.

Helt kortfattat skall något sägas om de olika straff som är möjliga att utdöma. Böter utgör en av de mildare påföljderna. Det finns flera olika slags böter; dagsböter, penningböter samt normerade böter. Vid dagsböter betalar man en fastslagen summa per dag, i ett visst antal dagar. Vid penningböter betalar man istället en fastställd klumpsumma. Normerade böter, vilket inte förekommer speciellt ofta, beräknas på särskilda sätt. Fängelse ses vanligtvis som den svåraste sortens påföljd och förekommer därför endast vid brott som ses som väldigt allvarliga. Man kan dömas till antingen fängelse på viss tid (ett fastslaget antal dagar, månader eller år) eller fängelse på livstid, i samband med särskilt grova brott. Villkorlig dom ses som ett strängare straff än böter, men mildare än fängelse. Ganska ofta förekommer det att en gärningsman döms till villkorlig dom i kombination med antingen böter eller samhällstjänst. Även skyddstillsyn ses, i likhet med villkorlig dom, som en strängare påföljd än böter, men mindre allvarlig än fängelse. Också skyddstillsyn kombineras ofta med böter alternativt samhällstjänst, dock kan skyddstillsyn dessutom kombineras med fängelse i vissa fall.

Unga gärningsmän bör, som nämnts ovan, som huvudregel inte dömas till fängelse. Har en ung person gjort sig skyldig till ett så pass allvarligt brott att fängelse normalt sett skulle bli påföljden, så skall den unge vanligen istället dömas till påföljden sluten ungdomsvård. ”Vanlig” ungdomsvård kan bli aktuell vid mindre grova brott. En annan möjlig påföljd är ungdomstjänst. Nämnvärt är att ungdomsvård ibland kan kombineras med ungdomstjänst eller böter. Personer som lider av en allvarlig psykisk störning kan under vissa omständigheter dömas till rättspsykiatrisk vård. Led gärningsmannen av en allvarlig psykisk störning även vid tidpunkten för brottet, och det anses finnas en risk för att gärningsmannen skall begå nya brott på grund av sitt psykiska tillstånd, kan så kallad särskild utskrivningsprövning gälla för den rättspsykiatriska vården.

Bläddra bland juridiska artiklar