Fängelse


Fängelse anses vara den allvarligaste påföljden som man kan dömas till. Av denna anledning är det framförallt i samband med grova brott som fängelse föreskrivs och döms ut. När det gäller fängelse, så kan man dömas antingen till fängelse på viss tid eller till fängelse på livstid. I lagstiftningen rörande olika brott stadgas vanligen vilket straff som främst skall komma ifråga ifall man döms för att ha begått ett visst brott. Exempelvis är det fastställt att en person som begått dråp bör dömas till fängelse i lägst 6 och högst 10 år – alltså ett fängelsestraff på viss tid. Anses det ha funnits förmildrande omständigheter vid gärningen kan gärningsmannen komma att dömas till ett straff som är i den lägre nivån på skalan (till exempel 6 års fängelse), men ifall gärningen istället anses särskilt allvarlig kan det däremot bli aktuellt att döma ut maxstraffet (alltså 10 års fängelse). Om man tar ett annat exempel och ser på vad som gäller för det ännu allvarligare brottet mord, så stadgas att påföljden är fängelse på viss tid, lägst 10 och högst 18 år, eller på livstid. I samband med mord är det alltså möjligt att döma gärningsmannen antingen till fängelse på viss tid eller till fängelse på livstid.

När man döms till fängelse på viss tid är 14 dagars fängelse det kortast möjliga straffet. Som huvudregel kan man som längst, när det gäller fängelse på viss tid, dömas till 10 års fängelse. I vissa specialfall, såsom nämnts ovan angående mord, kan man i samband med fängelse på viss tid emellertid dömas till fängelse i upp till 18 år. Vad gäller innebörden av fängelse på livstid, så innebär det som grundprincip precis vad det låter som – nämligen att gärningsmannen skall tillbringa resten av sitt liv i fängelse. Det finns dock vissa möjligheter att få ett livstidsstraff omvandlat till ett visstidsstraff.

Den dömde gärningsmannen (eller kriminalvården, under vissa speciella omständigheter) kan skriftligen ansöka om att livstidsstraffet skall omvandlas till ett visstidsstraff tidigast när gärningsmannen har avtjänat åtminstone 10 år av sitt livstidsstraff. Det är i första hand Örebro tingsrätt som blivit utvald att hantera ansökningar rörande omvandling av fängelse på livstid. Vid bedömningen av ifall ansökan bör beviljas tar domstolen hänsyn till bland annat hur lång tid av fängelsestraffet som den sökande redan har avtjänat, hur pass stor risk det anses finnas för att den sökande skall begå nya brott, hur väl den sökande skött sig under fängelsetiden, etcetera. Beslutar sig domstolen för att bevilja ansökan omvandlas alltså livstidsstraffet till ett fängelsestraff på viss tid och det beslutas exakt hur långt visstidsstraffet skall vara. När det gäller beslutet rörande hur långt straffet skall vara tar domstolen återigen hänsyn till hur lång tid som den dömde redan suttit i fängelse med anledning av det utdömda livstidsstraffet, men även sådant som regler rörande villkorlig frigivning och hur pass lång tid som anses krävas för att den dömde på ett bra sätt skall kunna anpassa sig till att sedermera leva ett liv utanför fängelset tas med i bedömningen. Det är också lagstadgat att vid omvandling av livstidsstraff får det fastslagna visstidsstraffet inte vara kortare än det längsta visstidsstraff som det är möjligt att döma ut. Följaktligen är fängelse i 18 år det kortaste straffet som kan bli aktuellt i dessa situationer. Skulle den dömde få avslag på sin ansökan rörande omvandling, så är det möjligt att lämna in en ny ansökan först efter att 1 år förflutit sedan beslutet om avslag trädde ikraft. Dessutom skall nämnas att det finns en liten möjlighet att regeringen, genom så kallad nåd, kan besluta att efterge eller mildra ett utdömt livstidsstraff (samt även andra påföljder).

Villkorlig frigivning har nämnts som hastigast i stycket ovan och det skall kortfattat förklaras vad det innebär. Villkorlig frigivning är ett begrepp som aktualiseras i samband med att fängelse på viss tid dömts ut. Det finns nämligen en regel som säger att när en person som dömt till fängelse på viss tid har avtjänat två tredjedelar av det utdömda fängelsestraffet skall den dömde friges villkorligt – ifall en person exempelvis dömts till 6 års fängelse är det alltså möjligt att bli villkorligt frigiven efter det att 4 år avtjänats. Den dömde släpps därmed ut från fängelset, men den period (eller åtminstone delar av den) som frigivningen är villkorlig är en prövotid. Det förekommer att den dömde övervakas för att se så att denne sköter sig och denne kan behöva följa uppställda krav. Missköter den dömde sig under den villkorliga frigivningen kan den i värsta fall förklaras förverkad och den dömde riskerar då att återigen behöva tillbringa viss tid i fängelse. När det gäller väldigt korta fängelsestraff blir villkorlig frigivning inte aktuellt, eftersom den dömde måste ha suttit minst en månad i fängelse för att villkorlig frigivning skall kunna komma ifråga. Döms man till exempelvis 14 dagars fängelse måste man följaktligen sitta av hela denna tid. Det finns även vissa andra undantag från huvudregeln som säger att villkorlig frigivning alltid skall ske efter det att två tredjedelar av fängelsestraffet avtjänats. Bland annat skall man ta i beaktande om det finns synnerliga skäl mot att villkorlig frigivning skall ske (såsom ifall den dömde har misskött de regler som gäller under fängelsestraffet). Anses vid denna bedömning inte villkorlig frigivning vara lämpligt kan det beslutas att den villkorliga frigivningen skall skjutas upp till en senare tidpunkt och då görs det en ny bedömning av situationen. Man får dock vid dylika situationer maximalt skjuta upp frigivningen 6 månader åt gången.

Bläddra bland juridiska artiklar