Begreppet rättstat används ofta för att beskriva hur en stat fungerar i förhållande till dess medborgare. Termen är starkt knuten till rättssäkerhet för den enskilde och innebär att individen måste kunna lita på att staten förhåller sig till vissa regler. Med andra ord, staten skall inte kunna agera efter eget gottfinnande och den enskilde skall kunna ställa staten till svars. Genom att skapa regler som relaterar till hur maktutövningen i en stat skall gå till, önskar man skapa förutsägbarhet och säkerhet för den enskilde. Termen rättstat kan kontrasteras mot exempelvis polisstat och anarki.
Idén om rättsstaten härstammar från tysk doktrin, den ville begränsa den makt som tillföll stater förr i tiden. Utgångspunkten var att de maktutövande institutionerna skulle ha samma skyldighet att respektera den gällande rätten som den enskilda medborgaren hade. Denna utgångspunkt baserades på den teori om normhierarki som Hans Kelsen (1881-1973) presenterade. Kelsens teori gick ut på att rangordna normerna i ett samhälle. Grundtanken var att en uppsättning regler som befann sig i ett visst skikt skulle respektera de regler som befann sig på en högre nivå. Konkret innebar detta till exempel att en lag inte fick strida mot en grundlag. Grundlagen, som är av högsta rang inom den svenska normhierarkin, skulle respekteras av de lagar som hade antagits. Om någon lag stred mot en bestämmelse i grundlagen, så var denna inte giltig. Genom att skapa en hierarki på detta sätt, så ville man minska risken för maktmissbruk från statens sida. Staten fick svårare för att anta lagar efter eget gottfinnande eftersom lagarna skulle anpassas till högre stående regler etcetera.
Teorin om normhierarki blommade i huvudsak ut efter andra världskriget; individen fick en mer framträdande roll i förhållande till staten. Statens roll och betydelse begränsades genom att den fick mindre möjlighet att intervenera i frågor som rörde dess medborgare. Normernas betydelse kontrasterades också mot politikens betydelse. Genom att bättre kontrollera lagarna istället för att enbart kontrollera politiken, kunde man också på ett mer effektivt sätt garantera demokrati i samhället. Till stöd för detta argument, påpekade man ibland att nazistiska viljor inte hade kommit till makten genom att bryta mot rådande regelverk. Om man ser det ur ett normativt perspektiv, så var det förkastliga istället att lagen tillät det faktum att nazismen kunde komma till makten.
En viktig förutsättning för att rättstaten skall fungera i praktiken, är ett funktionellt rättsväsende. Den dömande makten spelar en betydelsefull roll för att ge substans åt tankarna om statens begränsade makt och befogenheter. Om den enskilde anser att staten på ett eller annat vis missbrukar sin makt, så skall han eller hon kunna vända sig till en domstol för att få saken prövad. En i sammanhanget grundläggande regel för den dömande makten är att den är oberoende. För svenskt vidkommande slås detta fast i regeringsformen, som utgör en del av grundlagen.
Om man tittar vidare på betydelsen av ett välfungerande rättsväsende, kan man notera att den enskilde har större möjligheter att göra sin röst hörd idag. Det finns domstolar på internationell nivå som gör det möjligt att öka rättssäkerheten för enskilda genom att hålla stater till svars. Europadomstolen och EU-domstolen är bara några exempel på sådana domstolar.