FN:s organisation kan verka smått rörig för den som inte är insatt. Organisationen rymmer huvudorgan, fackorgan samt underorgan med specifika uppgifter som alla ligger i linje med FN:s målsättning. I huvudsak finns sex viktiga organ, vars uppgifter finns upptagna i FN-stadgan. Dessa är säkerhetsrådet, generalförsamlingen, internationella domstolen, ekonomiska och sociala rådet, förvaltarskapsrådet och sekretariatet. Nedan ges en kort beskrivning till de tre första organens huvudsakliga sysselsättning.
Säkerhetsrådet, som namnet antyder, har det fredsbevarande ansvaret och ansvaret för den internationella säkerheten. Uppgifterna består huvudsakligen i att identifiera befintliga eller potentiella internationella konflikter, ge förslag på hur konflikterna skall lösas samt arbeta fram en plan på hur hot och aggressiv handling skall bemötas. Säkerhetsrådet består av 15 medlemsländer, varav fem är permanenta medlemmar. Dessa är Storbritannien, Ryssland, USA, Frankrike och Kina. Då säkerhetsrådet fattar beslut har dessa länder vetorätt och kan därmed förbjuda att ett visst beslut fattas. De övriga 10 medlemsländerna antas genom ett roterande schema. De har ett medlemskap i säkerhetsrådet som löper på två år. Medlemmarna sammanträder inte regelbundet men kan, vid behov, sammankallas med mycket kort varsel. Därför finns det alltid en representant för säkerhetsrådets medlemmar på plats i New York.
Vad gäller beslutsfattandet har det ofta kritiserats för att inte vara så snabbt och effektfullt. I händelse av en konflikt har säkerhetsrådet flera möjligheter att tvinga parterna till en överenskommelse. I första hand används fredliga medel där parterna uppmanas till förhandling. Skulle en konflikt redan ha yttrat sig i strider, kan säkerhetsrådet skicka en fredsbevarande styrka för att arbeta för ett vapenstillestånd så att stridande parter kan övergå till fredliga förhandlingar. Säkerhetsrådet har också möjlighet att sanktionera länder som inte följer dess beslut. Även om själva säkerhetsrådet har ett begränsat medlemsantal, har FN:s alla medlemsstater åtagit sig att följa säkerhetsrådets beslut. Därför kan sanktioner införas mot FN:s alla medlemsstater.
Generalförsamlingen anses vara FN:s centrala organ och består av FN:s alla medlemsstater. Varje medlemsland, oavsett geografisk storlek eller politisk makt, har en röst vardera. Besluten fattas i form av resolutioner. Generalförsamlingens resolutioner är däremot inte juridiskt bindande för medlemsstaterna. De anses dock vara moraliskt bindande, eftersom resolutionerna har röstats fram av alla FN:s medlemstater och kan sägas representera ett samförstånd. Därutöver antar generalförsamlingen konventioner, såsom barnkonventionen, kvinnokonventionen och rasdiskrimineringskonventionen. Dessa är bindande endast för medlemsländer som har skrivit under och ratificerat konventionen ifråga. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är antagen av generalförsamlingen och är heller inte, i sig, juridiskt bindande för medlemsstaterna.
FN:s internationella domstol finns i Haag i Nederländerna, trots att FN:s huvudkvarter finns i New York. Domstolen är till för att döma i tvister mellan stater, på initiativ av en av de inblandade staterna. Den har alltså ingen behörighet att lösa en tvist på eget initiativ, det vill säga ex officio. Inte heller kan privatpersonen vända sig till internationella domstolen för att få löst en tvist. Domstolen utgörs av 15 domare, som alla ska komma från olika medlemsstater. De väljs av generalförsamlingen och säkerhetsrådet på en period av nio år. Därefter är det möjligt med omval. Beslut antas genom att minst nio av domarna är av samma åsikt.