Europadomstolen - sammansättning och arbetsordning


Europadomstolen (eller Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, som är dess fullständiga benämning) är en internationell domstol som grundades den 21 januari 1959. Domstolen har sitt säte i Strasbourg, där också Europarådet har sitt högkvarter. Domstolen har till uppgift att lösa tvister som bottnar sig i Europakonventionens bestämmelser. Europakonventionen, tillsammans med dess tilläggsprotokoll, utgör alltså domstolens enda regelverk; domstolen dömer således inte utifrån medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Hur domstolen är sammansatt och hur arbetsprocessen ser ut finns reglerat i Europakonventionen. Domarantalet i domstolen är knutet till det antal medlemmar som har undertecknat och ratificerat Europakonventionen. Idag har alla europeiska länder, utom Vitryssland, ratificerat konventionen. Antalet uppgår till 47 medlemsstater och därför är också antalet domare, eller ledamöter, 47 stycken. För att kvalificera sig för jobbet som domare av Europadomstolen skall kandidaterna vara moraliskt fläckfria och antingen uppfylla de villkor som krävs för utnämning till högre domarämbeten eller vara rättslärda med erkänd kompetens. Domarna representerar inte på något sätt sin nation, utan har en skyldighet att vara oavhängiga och opartiska. För att i så stor utsträckning som möjligt garantera domarnas oavhängighet och opartiskhet, får de inte åta sig uppdrag som inte går att förena med dessa egenskaper. Hur detta förbud skall tolkas och tillämpas avgörs av domstolen. Domarna väljs av den så kallade parlamentariska församlingen med en majoritet av antalet lagda röster. Varje medlemsland skall förse församlingen med en lista över tre nominerade kandidater och det är slutligen en av dessa kandidater som väljs av församlingen. Mandatperioden för varje domare är sex år, men det är möjligt att förlänga perioden genom omval. För att domarna skall bytas ut med jämna mellanrum har Europadomstolen ett system där hälften av domarna förnyas vart tredje år. När domaren har nått 70 års ålder är dock han eller hon tvungen att lämna sin tjänst.

När domstolen handlägger sina mål sammanträder den i kommittéer med tre domare, i kamrar med sju domare och, i stor sammansättning, med sjutton domare. Det är domstolens kamrar som tillsätter kommittéerna; dessa tillsätts på bestämd tid. När domstolen sammanträder i stor sammansättning skall även domstolens ordförande, vice ordförande, ordförande i kamrarna och andra domare som valts enligt domstolens arbetsordning innefattas. När ett mål har hänskjutits till stor sammansättning får dock domare från den kammare som meddelade dom inte delta. Detta gäller med undantag för kammarens ordförande och den domare som deltog som ledamot för den stat som var part i målet. Det är så att om det till exempel är Sverige som ställs inför rätta, så skall det också finnas en svensk domare i domstolens sammansättning.

När ett klagomål kommer in till domstolen, så är det kommittéerna som granskar tillåtligheten av ansökan. Där får en kommitté enhälligt avvisa eller avskriva ett enskilt klagomål om en avvisning eller avskrivning kan ske utan ytterligare prövning. Ett sådant beslut är slutgiltigt. Vad som kan vara grund för avvisning eller avskrivning av ansökan är att saken inte slutligt har prövats av nationell domstol. Innan Europadomstolen tar sig an ett klagomål måste nämligen de nationella rättsmedlen vara uttömda. Andra grunder för avvisning eller avskrivning kan vara att den klagande är anonym, att fallet redan har prövats av Europadomstolen eller att den klagande inte skickar in sin ansökan i rätt tid.

Om kommittén inte avvisar eller avskriver ärendet, skall en kammare besluta om klagomålet som har skickats till Europadomstolen skall tas upp till prövning. Om kammaren bedömer att saken skall tas upp till prövning, så skall kommittén också besluta i frågan. Om kammaren anser att klagomålet ger upphov till en svår fråga som rör tolkningen av konventionstexten eller något av protokollen kan den hänskjuta frågan till domstolen i stor sammansättning. Detta kan kammaren göra vid vilken tidpunkt som helst, innan den har meddelat dom. För hänskjutning krävs dock att inte någon av parterna motsätter sig detta.

Bläddra bland juridiska artiklar