Vad är skatt?


Vad är det jag betalar och varför?

Alla människor kommer någon gång i livet att betala skatt på ett eller annat sätt. Som en del av den lön man tjänar som anställd, när man säljer aktier med vinst och faktiskt varje gång man köper en vara. Skatten, i alla dess former, är en i lag fastställd betalning som i princip alla måste göra, men som varierar i storlek och proportion beroende på vilken verksamhet man bedriver.

Det är viktigt att hålla isär begreppen skatt och avgift. Betalar man en avgift får man i regel något i utbyte, som när man exempelvis betalar polismyndigheten för att få ett pass. Skatt, å andra sidan, betalas oavsett om man använder allmännyttiga institutioner, såsom sjukvård och skola, som ens pengar har varit med och bekostat. Det är dock inte alltid lätt att hålla isär begreppen, faktiskt verkar till och med lagstiftaren ibland blanda ihop dem, som i fallet arbetsgivaravgifter. Dessa ”avgifter” som alla företag betalar är egentligen, i juridisk mening, skatter.

Viktiga konstitutionella överväganden för att uppnå en effektiv skattelagstiftning

För att uppnå en fungerande skatterättslig lagstiftning finns vissa centrala överväganden av generell karaktär som lagstiftaren måste beakta. Det är till att börja med, som i egentligen all lagstiftning, viktigt att lagen upplevs vara rättvis. På skatterättens område skiljer sig dock begreppet rättvisa ganska kraftigt från hur det uppfattas på exempelvis straffrättens område. Ett exempel på detta är vår inkomstlagstiftnings progressiva natur. Det kan knappast ha undgått någon att man i Sverige betalar en högre skatt på inkomster över ett visst belopp. Detta är så kallad progressiv beskattning – ju mer man tjänar desto mer betalar man i skatt och härstammar från uppfattningen att människor med högre bärkraft också skall bära en tyngre skattebörda. Det är uppenbart att likabehandlingsprincipen tolkas på ett sätt som vore oacceptabelt inom andra områden, men den får ändå sägas vara legitim och accepterad inom skatterätten.

Det är mycket viktigt att vissa andra principer upprätthålls för att skatterätten skall fungera. Här skall endast nämnas de mest centrala.

• Likhetsprincipens stadgar att skattskyldiga som har samma förutsättningar skall behandlas likadant. Denna princip gäller främst verkställande och dömande myndigheter, d.v.s. tillämpande nivå, eftersom lagstiftaren måste ha politisk frihet att exempelvis kunna fastställa progressiv beskattning. Därmed inte sagt att lagstiftaren kan bortse från principen, även där avser principen att skapa likabehandling i den grad det går.

• Neutralitetsprincipens betydelse har, som tidigare nämnts, fått ökad betydelse i den svenska skattelagstiftningen i och med de reformer som gjordes på 1990-talet. Principens centrala mål är att beskattningen inte skall avgöra hur man som skattskyldig väljer att handla. De olika alternativ som står till hands för den som skall betala skatt skall alltså vara lika goda även efter skatt. Det bör framhävas att orsaken till denna strävan både bygger på en tanke om icke-diskriminering och nationalekonomiska överväganden som pekar på att resurserna kommer utnyttjas effektivare om skattereglernas påverkan på marknaden minimeras.

• Legalitetsprincipen är central i nästan all offentlig lagstiftning och faktiskt den absolut viktigaste i skatterätten. Inom detta område anses den innebära ett krav på lagstiftning för att kunna utkräva skatt, eller på latin nullum tributum sine lege – ingen skatt utan lag. Vidare anses principen medföra att man inte får tolka skattelagen till den beskattades nackdel. Sist, men inte minst, utgör principen ett skydd för den enskilde, genom sitt nära samband med retroaktivitetsförbudet. Detta innebär att man inte kan beskatta människor i efterhand för åtgärder som denne vidtagit, om inte skatteplikt gällde för handlingen när den vidtogs.

• Kontinuitetsprincipen slår fast att en senare förvärvare, vid exempelvis gåva, övertar säljarens skattemässiga situation. Som exempel kan nämnas fallet att man ärver ett hus av sina föräldrar. Säljer man i sin tur huset kommer man att räkna med den anskaffningsutgift ens föräldrar hade.

• Reciprocitetsprincipen innebär att en inkomst som är skattepliktig för någon normalt sett motsvaras av någon annans avdragsgilla kostnad.

Bläddra bland juridiska artiklar