Punktskatter på energi motiveras främst av miljöskäl och återfinns i olika former i de flesta europeiska länder. EU-samarbetet har medfört stora förändringar av medlemsstaternas energiskattesystem genom att flera av energiskatterna numera är harmoniserade (samordnade) punktskatter som omfattas av gemensamma europeiska förfaranderegler inom det som utgör EU:s punktskatteområde. Vissa energiskatter är dock bara harmoniserade genom gemensamma miniminivåer, exempelvis svavelskatten. Att det bara är vissa av de olika energiskatterna som är harmoniserade fullt ut gör naturligtvis regelverken mer svårtillgängliga och detaljerade, eftersom följden blir att det i många fall inte går att tillämpa enhetliga förfaranderegler. Bland de olika formerna är det främst skatterna på el och bränslen som är harmoniserade.
I Sverige uttas skatt på energi som produceras i Sverige i form av energiskatt, koldioxidskatt, svavelskatt och elskatt. Energiskatt är alltså ett samlingsnamn på flera olika skatter. Skatterna uttas i princip på bränslen (energi-, koldioxid-, svavelskatt) och på elektrisk kraft (elskatt). För att en produkt ska hänföras till kategorin bränslen krävs generellt att den används för uppvärmning eller för att driva motorer. Bränslen som används till övriga ändamål är därför inte skattepliktiga. Det finns dock särskilda undantagsregler för bland annat trädbränslen, bränslen som framställs av biomassa, bränslen som används i miljöforskningsprogram och liknande. Beräkningen av energiskatterna görs enligt särskilda metoder beroende på vilken av skatterna det är fråga om. Skattsatserna justeras mycket ofta och för information om aktuella nivåer hänvisas till uppdaterad lagtext eller information från Skatteverket eller Tullverket. I det följande redogörs därför bara för allmänna principer för hur beskattningen beräknas och går till, och framställningen blir av nödvändighet något förenklad.
Hur stor energi- och koldioxidskatten blir för ett visst bränsle beror i många fall på hur miljöfarligt bränslet bedöms vara. Exempelvis delas bensin och diesel in i miljöklasser med hänsyn till oktanantal och kemisk sammansättning, och miljöklassen kommer sedan tas med i beräkningen av energi- och koldioxidskatten för bränslet. Vissa kommuner i Norrland har dock en lägre skattesats än övriga landet. Svavelskatten uttas endast på sådana bränslen som innehåller mer än en viss andel svavel och skatten sätts i relation till den totala mängden svavel som bränslet innehåller, räknat i kilogram eller liter beroende på vilken form bränslet förekommer i. Reglerna om vem som är skattskyldig till dessa tre energiskatter är komplicerade men generellt gäller det alla som hanterar energin för kommersiella ändamål. Som andra punktskatter, som ju är indirekta skatter, kommer kostnaden för elskatten dock i praktiken att bäras av konsumenterna genom höjda priser på bränslen.
Elskatten uttas på elektrisk kraft som förbrukas i Sverige. Det finns dock vissa undantag från detta, t.ex. vad gäller el som kommer från privat vindkraft, dvs. där elproducenten inte yrkesmässigt säljer och levererar energi, eller el som understiger viss effekt (50 eller 100 kilowatt beroende på vissa omständigheter). Inte heller el som har producerats i reservkraftsaggregat, för förbrukning på fartyg eller som ett led i själva elproduktionen i sig är skattepliktig. Skattesatsen anges i öre per kilowattimme och ligger just nu (2012) mellan 0,5-28 öre, beroende på användningsområde. De lägre nivåerna är förbehållna främst den elkrävande tillverkningsindustrin. Skyldig att betala energiskatten är i första hand elproducenter i Sverige som yrkesmässigt framställer el, samt leverantörer. Även elskatten kommer i praktiken att bäras av konsumenterna genom elräkningen.
I vissa situationer medges dock skattebefrielse från de olika energiskatterna. Exempelvis medges full skattebefrielse när bränsle inte används för uppvärmning eller för att driva motorer. Det kan också vara möjligt att själv få till stånd en nedsättning av vissa energiskatter, t.ex. genom att byta till en mer miljövänlig bil som genererar mindre koldioxid eller som har en bättre förmåga att binda svavelutsläppen som produceras vid körning. Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft, t.ex. personer som genomgår ett särskilt energieffektiviseringsprogram och därigenom godkänns som skattebefriade förbrukare av Statens energimyndighet, kan också befrias från vissa energiskatter.