Det karakteristiska med tidsbefraktning är att redaren upplåter dispositionsrätten till fartyget till en befraktare under en viss period och inom vissa avtalade ramar. Tidsbefraktningens omfattning avgörs av det ingångna avtalet och kan omfatta en kort period på ett antal veckor, men den kan även pågå under flera år. Avtalet fastställer också om det rör sig om alla slags varor som ska transporteras eller endast en viss typ av vara, och även i vilka delar i världen transporten ska ske.
Under tidsbefraktning har redaren fortfarande ansvaret över fartyget och fortsätter att förse fartyget med personal, sköter underhåll och reparation av fartyget och betalar vissa försäkringar. Befraktaren, däremot, tar hand om de utgifter och sysslor som hänför sig till själva resan. Exempelvis är det befraktaren som ska stå för drivmedel, lastning och lossning av gods och hamnkostnader.
Befraktaren betalar tidsfrakt till redaren, vilket är en hyresavgift som ska betalas per en viss tidsenhet. Det avgörande är vad som avtalats, men det vanliga är per kalendermånad och att betalning ska ske i förskott. Befraktaren bär en risk under tidsbefraktning, genom att han måste betala hyresavgiften till redaren oavsett om fartyget inte blir sysselsatt och inte genererar några intäkter. Vanligtvis är det även befraktaren som står risken vid väderhinder. Olika ansvarsklausuler i avtalet kan utformas på många olika sätt och det är viktigt att göra klart från början vad det är som gäller vid olika situationer. Det vanliga vid exempelvis besvär med fartyget eller besättningen är att det leder till proportionellt avdrag på tidsfrakten. Det innebär att både befraktaren och redaren får stå för en del av förlusten. Något som vanligtvis åligger redaren är att under hela perioden hålla fartyget i sjövärdigt skick.
På grund av tidsbefraktningens utformning där befraktaren hyr hela fartyget och dess besättning är det oftast större bolag som utnyttjar detta, exempelvis oljebolag som har ett kontinuerligt behov av tonnage. Mindre företag kan emellertid hyra mindre fartyg. Det är viktigt att fartyget som redaren ställer till befraktarens disposition uppfyller de kriterier som överenskommits i avtalet som exempelvis fartygets lastförmåga, hastighet och bränsleförbrukning.
Vid ett eventuellt dröjsmål med förfogandet över fartyget från redarens sida har befraktaren rätt att häva avtalet, men befraktaren måste underrätta redaren om huruvida avtalet ska hävas eller inte när denne har blivit underrättad om det förväntade dröjsmålet. Det är inte bara fartyget som ska ställas till förfogande utan dröjsmål, sjölagen kräver också att resorna ska utföras utan dröjsmål. Förseningar som beror på fartyget eller dess besättning ansvarar redaren för. Exempelvis behöver inte befraktaren betala någon hyra till redaren om fartyget inte kan transportera på grund av maskinhaveri. Hyran betalas då inte under perioden då fartyget inte är i drift.
När tidsbefraktningsperioden är slut ska befraktaren lämna tillbaka fartyget i rimligt skick med normalt slitage på överenskommen plats. Det kan uppkomma svårigheter för befraktaren att återlämna fartyget på en viss dag. Oftast leder detta till att befraktaren inte kan utnyttja fartyget effektivt den sista perioden. Därför finns det normalt i avtalet en klausul som ger befraktaren rätt att under skälig tid efter avtalsperiodens slut förfoga över fartyget. Denna klausul kan leda till tvister, då det är svårt att fastställa om det var skäligt att skicka ut fartyget på ännu en resa tätt inpå slutet av avtalsperioden.