Med bärgning menas att någon hjälper ett annat fartyg eller egendom till sjöss som har råkat ut för en olycka eller är i fara. Den som utför en bärgning är skyldig att gentemot redaren och ägaren till fartyget eller annan egendom göra detta med sådan omsorg som kan anses vara skälig. Bärgaren är också skyldig att utföra bärgningen med tillbörlig omsorg för att förhindra eller begränsa miljöskada. Med miljöskada menas förorening, nedsmutsning, brand och explosion eller liknande omständigheter som orsakar allvarlig fysisk skada på marint liv, men även på mänsklig hälsa eller skada på tillgångar som finns i sjöområdet och i inre farvatten och angränsande områden till detta.
Om omständigheterna i bärgningen är av allvarlig eller svår karaktär ska bärgaren be andra bärgare om hjälp om det skäligen krävs. Om befälhavaren ombord på fartyget, redaren eller ägaren till fartyget begär att andra bärgare hjälper till är bärgaren skyldig att tillåta detta. Om det däremot visar sig att den ytterligare hjälpen inte var nödvändig och det inte fanns skälig anledning för begäran om hjälp ska detta inte påverka bärgarens bärgarlön.
Det är däremot inte enbart bärgaren som har skyldigheter gentemot redaren och ägaren till fartyget utan befälhavaren, redaren och ägaren till fartyget har även de skyldigheter gentemot bärgaren. Om någon bärgar ett fartyg eller egendom är befälhavaren, redaren och ägaren till det bärgade fartyget eller egendomen skyldiga att samarbeta med bärgaren fullt ut under bärgningen. Även de är skyldiga att på främsta sätt förhindra eller begränsa miljöskada. De är också skyldiga att se till så att egendomen tas tillbaka när den väl har förts i säkerhet och bärgaren begär att så ska ske. Detta innebär inte att bärgaren kan begära att egendomen hämtas när som helst, utan denne måste ha fog för sin begäran.
Det ska poängteras att om en befälhavare stöter på någon som är i sjönöd då är denne skyldig att göra allt som är möjligt och behövligt för att rädda den som är i nöd. Detta gäller om den som är i nöd kan räddas utan allvarlig fara för de ombord på det egna fartyget eller om det är allvarlig fara för det egna fartyget. Om en befälhavare på annat sätt än genom att stöta på någon får reda på att någon är i sjönöd är han också skyldig att under ovan angivna omständigheter försöka rädda den nödställde. Detta kan ske exempelvis genom anrop på radion. Förutom personer i sjönöd är befälhavaren även skyldig att avvärja fara som hotar sjötrafiken som denne fått kännedom om. Detta ska ske under samma förutsättningar som för personer i nöd och i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelat.