Många redovisningsrättsliga regler och principer påverkar, direkt och indirekt, de skatterättsliga bestämmelserna som gäller näringsverksamheter. Därför skall i detta avsnitt de centrala reglerna och principerna på detta område förklaras. Uppräkningen är förstås inte helt uttömmande, men avser att ge en överblick över grundläggande redovisningsprinciper som, direkt eller indirekt, påverkar den skatterättsliga regleringen.
God redovisningssed är måhända en standard mer än en princip. Den kommer till uttryck i lagstiftningen och innebörden är att redovisningen skall göras i enlighet med den praxis som används hos en krets som representerar de bokföringsskyldiga i allmänhet. Dessutom skall den ske i enlighet med de rekommendationer och råd som ges ut av för redovisningen viktiga sammanslutningar, såsom Bokföringsnämnden.
Försiktighetsprincipen är en mer allmän princip än de två föregående och kanske den som har ansetts som den allra viktigaste i Sverige. Som man kan förstå på namnet ger den uttryck för att företagen i sin redovisning skall vara försiktiga när de värderar sina tillgångar och skulder. För tillgångarna skall man i enlighet med detta tänkande välja det lägsta möjliga värdet och för skulderna det högsta.
Rättvisande bild syftar till att de redovisningsskyldiga inte skall utnyttja reglerna på ett sådant sätt att de förvisso följer dem, men ändå inte ger den bästa bilden av företagets ställning. Märker man exempelvis att användandet av en redovisningsregel ger en missvisande bild skall man lämna kompletterande upplysningar.
Jämförbarhetsprincipen är viktig, såtillvida att den hindrar företagen från att byta redovisningsmetoder för att på så sätt försvåra jämförelser från år till år. Principen stadgar att de istället skall vara konsekventa, för att utomstående på ett enklare sätt skall kunna jämföra de olika årens resultat.
Realisationsprincipen har att göra med redovisningstidpunkten för intäkter. I enlighet med principen får intäkter inte redovisas förrän de är konstaterade. Har man exempelvis skrivit på ett avtal kan man inte ta upp intäkterna från dessa förrän motparten också uppfyllt sina åtaganden enligt kontraktet.
Matchningsprincipen har att göra med redovisningen av kostnader och intäkter och stadgar att dessa två, under redovisningsperioden, skall matcha. Med detta avses att kostnaderna skall redovisas i samma takt som de intäkter som de ligger till grund för. Även här kan avskrivning nämnas som exempel, kostnaden för en maskin redovisas under flera år, samtidigt som intäkterna maskinen skapar redovisas.
Fortlevnadsprincipen, eller principen om going concern innebär att man förutsätter, eller antar, att företaget kommer att fortsätta sin verksamhet. Redovisningen skall alltså utgå från detta och både skulder och tillgångar skall värderas under denna förutsättning. Detta får betydelse för exempelvis avskrivningar, eftersom man förutsätter att verksamheten kommer att fortsätta längre än inventariets livslängd.
Ovan nämnda principer utgör viktiga grundstommar både för lagreglerna i Årsredovisningslagen och Bokföringslagen och för sådana rekommendationer som i sin tur får skatterättslig betydelse.