Alla skattepliktiga inkomster delas upp i tre olika inkomstslag, kapital, tjänst och näringsverksamhet. Inom inkomstslaget näringsverksamhet beskattas sådana intäkter som uppkommer när näringsverksamhet bedrivs. För en juridisk person, d.v.s. företag, skall alla skattepliktiga inkomster beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. För fysiska personer finns däremot skilda inkomstslag och därför är det viktigt att särskilja inkomstslaget näringsverksamhet från inkomstslagen tjänst och kapital. Anledningen till att det är viktigt att göra en sådan särskiljning är att olika regler gäller för de olika inkomstslagen. Avgränsningen av näringsverksamhet mot intäkter i inkomstslaget kapital är extra viktig eftersom skattesatsen på kapitalinkomster är lägre än skattesatsen inom näringsverksamhet. Vidare menas med näringsverksamhet förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. För att en näringsverksamhet skall anses föreligga skall således tre kriterier vara uppfyllda. Först och främst skall förvärvsverksamhet föreligga, vilket innebär att verksamheten skall bedrivas i vinstsyfte. För det andra skall verksamheten bedrivas yrkesmässigt och för det tredje skall verksamheten bedrivas självständigt. Vidare måste samtliga förutsättningar vara uppfyllda för att en näringsverksamhet skall föreligga. I denna artikel skall kravet på förvärvssyfte belysas.
Kravet på förvärvssyfte
Kravet på förvärvssyfte innebär att verksamheten skall bedrivs i syfte att ge vinst. Dock bör uppmärksammas att huruvida verksamheten verkligen går med vinst är inte avgörande för om förvärvssyfte skall anses föreligga. Det är nämligen tillräckligt att syftet med verksamheten är att generera vinst. Om bedömningen hade gjorts annorlunda hade exempelvis företag som försätts i konkurs eller går dåligt inte ansetts bedriva näringsverksamhet. Uppmärksamma dock att om en person fortsätter driva en verksamhet som dels går med förlust, och som dessutom inte förväntas gå med vinst, kan detta ses som ett tecken på att förvärvssyfte saknas. Dock är det ofta svårt för en utomstående att avgöra om kravet på förvärvssyfte är uppfyllt. Därför brukar i regel förvärvssyfte anses föreligga om verksamheten är av sådant slag som brukar bedrivas i förvärvssyfte och tillhandahållas allmänheten. Om verksamheten däremot har sådan karaktär att den typiskt sett är hobbyverksamhet, d.v.s. verksamhet som bedrivs i syfte att tillfredsställa personliga intressen, gäller i princip att förvärvssyftet måste framgå. Annars anses kravet på förvärvssyfte inte vara uppfyllt. För det fall kravet på förvärvsverksamhet inte är uppfyllt anses näringsverksamhet inte föreligga och i sådana fall kan beskattningen istället ske inom inkomstslaget tjänst eller kapital. Om intäkten utgör ersättning för en utförd tjänst skall beskattning ske inom inkomstslaget tjänst. För det fall intäkten istället har uppkommit på grund av innehav av tillgångar eller skulder skall inkomsten beskattas i inkomstslaget kapital.
Gränsdragning till hobbyverksamhet i praxis
Man brukar ställa relativt låga krav på en konstnärlig verksamhet för att den skall anses vara bedriven i förvärvssyfte och därmed inte utgöra en hobbyverksamhet. Som exempel kan nämnas ett fall där en verksamhet hade inbringat bruttointäkter på totalt 7 400 kronor under fem år. Samtidigt hade ett underskott på 77 967 kronor under femårsperioden. Med hänsyn till att den skattskyldige bland annat hade genomgått viss konstnärlig utbildning och var aktiv i konstnärsorganisationer ansågs näringsverksamhet föreligga. Ibland har även vissa schabloniserade synsätt tillämpats för att avgöra huruvida en näringsverksamhet föreligger. Som exempel kan nämnas hästsportverksamhet. Enligt tidigare praxis skulle näringsverksamhet anses föreligga om tre eller fler hästar innehades i näringsverksamheten men om den skattskyldige hade färre hästar ansågs verksamheten istället vara förvärvsverksamhet. Numera har dock praxis ändrats på så vis att även om endast en häst innehas i verksamheten kan förvärvssyfte finnas, förutsatt att det finns ett särskilt samband med annan verksamhet eller att det föreligger andra speciella omständigheter.
Ideella föreningar
Enligt praxis kan även en ideell förening utgöra näringsverksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett fall konstaterat att, åtminstone då det gäller juridiska personer, måste avsaknaden av vinstsyfte inte leda till att verksamheten anses vara annat än näringsverksamhet. Detta förutsätter dock att verksamhetens omfattning inte är alltför begränsad. Vidare konstaterades att även om en verksamhet bedrivs till självkostnadspris, eller till och med utan att full täckning för kostnaderna erhålls, kan verksamheten ändå anses vara en näringsverksamhet i skatterättslig mening. Enligt praxis kan därför kravet på förvärvssyfte anses vara relativt lågt, åtminstone för juridiska personer.