Proportionalitetsprincipen används av domstolar för att se om en kränkning i mänskliga fri- och rättigheter varit förenlig med den Europeiska konventionen som skyddar dessa fri- och rättigheter eller inte. Denna princip handlar därför om att staten måste visa om deras intressen väger tyngre än den enskilde individens i ett specifikt mål. Man kan fråga sig själv när en sådan princip skulle vara av intresse, eller ens behövs? Främst så är denna princip av vikt när det gäller eventuella kränkningar av medborgares rättigheter, som måste göras för statens bästa. Ett typexempel på detta är förstås expropriation. Andra exempel på detta kan gälla att staten inkräktat på en persons grundlagsstadgade rätt att yttra sig, d.v.s. yttrandefriheten.
Principen i sig innebär att staten alltid skall använda den minst krävande metoden ur invånarens synvinkel för att uppnå sitt mål och att detta mål måste vara i proportion till metoden som används, d.v.s. att inskränkningen i rättigheterna inte får vara för stor.
När man diskuterar proportionalitet så finns det vissa punkter som är viktiga att diskutera, dessa är:
1. Händelsen storlek och natur, d.v.s. hur avsevärt detta har drabbat en enskild person och om det råder någon form av missbruk från statens sida.
2. Sedan måste man ha i åtanke om staten kunnat agera på ett mindre olägligt sätt, om arbetet kunnat utföras på ett rimligare ingripande sätt exempelvis.
3. Vem den enskilde personen var, d.v.s. om denne tillhör någon särskild grupp inom landet som behöver ett extra skydd gentemot staten. Detta kan exempelvis vara en fråga om Samers rättigheter och om staten har gjort något som har inskränkt på deras rättigheter gällande deras mark.
4. Sist men inte minst så ser man över vad som skall kunna utgöra kompensation för det som skett.
En annan aspekt är att man vid en slutlig bedömning av dessa fyra punkter även ser över vilka rättigheter det är som inskränks, exempelvis tryckfrihet eller yttrandefrihet.
Dömer man av den Europeiska konventionen om mänskliga fri- och rättigheter, så finner man att en stor vikt har lagts på proportionalitetsprincipen. Artiklarna har utformats ur ett demokratiskt perspektiv, vilket syftar till att visa att staterna som går under Konventionen direkt antas vara demokratiska. Detta är av än mer betydelse när man går vidare i texten och kan utläsa att det finns ett antagande inbyggt i texten, att om medlemsstaterna redan är demokratier, så skall en händelse som inskränker på medborgarens rättigheter vara av största vikt och nödvändighet. Om så ej är fallet, är detta agerande av staten oförenligt med Konventionen.