Kommunernas ekonomi ska skötas på ett sätt som säkrar god ekonomisk hushållning. Precis som för ett företag, innebär detta att ett kontinuerligt arbete måste bedrivas för att dokumentera och utvärdera hur kommunens pengar används. Samtidigt avgör de ekonomiska ramarna det politiska handlingsutrymmet på samtliga verksamhetsområden. Politiska visioner och förslag måste finansieras genom den kommunala budgeten. Därför är en av den nyvalda fullmäktigeförsamlingens första och främsta uppgifter att anta en budget för det kommande året och fastställa den kommunala skattesatsen.
De ekonomiska ramarna fastställs genom en kommunal budget för ett budgetår i sänder, som i sig ingår i en mer långsiktig plan över de närmaste tre åren. Kommunstyrelsen arbetar under oktober månad fram ett förslag till budget, genom att begära in ekonomiska prognoser från de olika nämnderna och de kommunala företagen. Beroende på maktförhållanden i fullmäktige och kommunens situation, kan budgetens utformning bli en stor politisk stridsfråga. Budgeten ska innehålla en verksamhetsplan med skattesats och uppgifter om hur kommunens verksamheter ska finansieras, liksom en prognos över det ekonomiska resultatet vid budgetårets slut.
Styrelsens budgetförslag behandlas vid ett fullmäktigesammanträde under november månad och budgetbeslutet måste tas innan november månads slut. Allra viktigast är att få till stånd ett beslut om fastställande av den kommunala skattesatsen, eftersom denna behövs för att rätt preliminärskatt ska kunna betalas in. Budgetprocessen brukar uppmärksammas av lokala medier och allmänheten ska kunna ta del av budgetförslaget innan det antas. Både budgeten och skattesatsen kan ändras vid decembersammanträdet, en möjlighet som finns för att minska risken för förhastade beslut om budgeten riskerar att bli försenad eller om stor oenighet eller maktförskjutning uppkommer i fullmäktige. Under resten av året bildar budgeten ett mål och vägledning för de kommunala besluten och om fullmäktige beslutar om en utgift under året så ska beslutet innehålla ett förslag till finansiering som går ihop med budgeten.
Mot budgetårets slut är det dags att utvärdera hur budgeten stått sig och hur kommunens ekonomiska ställning förändrats. Gick budgeten ihop? Nådde kommunen de verksamhetsmål som uppställdes i budgetårets början? De kommunala verksamheternas bokföringar sammanställs av kommunstyrelsen och presenteras i en årsredovisning. Årsredovisningen ska innehålla en resultat- och balansräkning, finansieringsanalys och en förvaltningsberättelse, liksom redovisning av verksamhet som bedrivits i kommunala företag. Årsredovisningen granskas av kommunrevisorerna och resultatet av deras granskning, revisionsberättelsen, spelar stor roll för om ansvarsfrihet kan beviljas av fullmäktige eller inte.
Budgetens och årsredovisningens innehåll speglar det faktum att kommunernas uppgift är att erbjuda invånarna service och att sköta gemensamma kommunala angelägenheter, inte att gå med vinst eller överskott eller att bedriva spekulativ näringsverksamhet. Inkomsterna består i framförallt kommunalskatt, kommunala avgifter och utjämningsbidrag mellan kommuner. Verksamheten ska alltså utgå från självkostnadsprincipen, som föreskriver en budget i balans med täckning för kostnader men inte heller vinst.
Underskott ska därför i princip helt undvikas och kompenseras för i de budgetar som antas under följande tre år. Skulle underskottet inte kompenseras för hade kommunens tillgångar sakta minskat, vilket inte hade varit ekonomiskt hållbart. En viktig innebörd i god ekonomisk hushållning är att löpande kostnader bara bör täckas av löpande inkomster och inte genom t.ex. engångsförsäljningar av kommunala tillgångar.
För att säkerställa att underskotten verkligen kompenseras för ska fullmäktige ta fram en konkret åtgärdsplan. Om det finns några synnerliga skäl att inte reglera underskottet så kan man dock avstå från att göra detta, men denna möjlighet bör bara förekomma enstaka år mot bakgrund av särskilt extraordinära händelser. En sådan situation kan vara att underskottet uppkommit på grund av en större omstrukturering, som syftar till god ekonomisk hushållning i framtiden. Det är dock inte godtagbart att faktorer som en kommun normalt ska vara beredd att möta, t.ex. förändringar i befolkningsstruktur och hög arbetslöshet, används för att motivera att underskottet inte kompenseras. Om en kommun ofta behandlar underskott på detta vis är det alltså inte fråga om god ekonomisk hushållning. Överskott som uppkommer får inte återbetalas till kommunalskattebetalarna, utan ska användas för investeringar och budgetreglering under kommande år.