Sveriges organisatoriska och demokratiska indelning präglas av begreppen stat, landsting och kommun. Efter att omfattande sammanslagningar genomförts, under framförallt 1950- och 70-talen, för att effektivisera statsapparatens organisation och förvaltning finns det idag 290 kommuner och 20 landsting i Sverige. Dagens utveckling präglas framförallt av att vissa landsting ombildas till regioner, en organisationsform som präglas av högre grad av självstyre på regional nivå än landstingen. En sådan omvandling har skett i Gotland, Halland, Skåne och Västra Götaland, och fokus ligger framförallt på att främja regional tillväxt.
Begreppen kommun och landsting kan användas i flera bemärkelser. Vanligast är dock att man ser dem som administrativa enheter för avgränsade geografiska områden, präglade av ett visst mått av demokratiskt självstyre. Varje kommun ingår i ett landsting, tillsammans med övriga kommuner inom landstingets område. Man talar här om kommuner på lokal och regional nivå, eller med den äldre distinktionen primär- och sekundärkommuner. Även om kommunerna bygger upp landstingen, så är förhållandet mellan kommuner och landsting inte hierarkiskt, av den enkla anledningen att deras ansvarsområden sällan överlappar.
Grunden för kommunernas och landstingens rätt att styra över sina respektive områden är grundlagsbestämmelser som stadgar att all makt utgår från folket och att denna folkstyrelse förverkligas genom kommunal självstyrelse. Kommuner har exempelvis fått rätt att utfärda lokala föreskrifter och att besluta om bland annat beskattning och avgifter. Exakt vad kommuner och landsting får besluta om och på vilka områden avgörs av så kallade kompetenstilldelande lagar, som beslutas av Sveriges riksdag.
Samtidigt som kommunerna och landstingen är organisatoriska och demokratiska enheter kan de, precis som staten, uppträda som en offentligrättslig juridisk person, och alltså vara part i avtal, ha fordringar, representeras i domstol, vara arbetsgivare etc. Kommuner och landsting företräds av olika personer och grupper i olika sammanhang, exempelvis företräds kommuner ofta av en kommunjurist när kommunen agerar som part inför en domstol. I andra fall agerar kommunen eller landstinget genom beslut fattade av fullmäktige eller en nämnd.
Det finns flera samverkansformer för kommuner och/eller landsting som vill utveckla ett fördjupat samarbete inom något område. Sådant samarbete kan vara lämpligt exempelvis för mindre kommuner, som annars kan ha svårigheter att erbjuda invånarna den service som de är skyldiga att tillhandahålla. Här följer de viktigaste samverkansformerna:
Interkommunala samarbetsavtal och interkommunala företag lämpar sig för enstaka, korta samarbeten och transaktioner, i grunden är det fråga om ett vanligt upphandlingsförfarande. Inga gemensamma organ med rätt att fatta bindande beslut bildas genom dessa samverkansformer.
Gemensamma nämnder består av representanter från alla medverkande organ, men bedrivs inom en av dessa, värdkommunen, och inte som en egen juridisk person. Ett exempel är Sollentuna, Sigtuna och Upplands Väsby som har en gemensam familjerättsnämnd för utredningar om vårdnad, umgänge och adoption, m.m.
Kommunalförbund är gemensamma förbund med egen fullmäktige med beslutanderätt som utgör en egen juridisk person. Övertar helt ansvaret för de uppgifter som överlämnas av de medverkande kommunerna.
Samverkansorgan är de kommunalförbund som omfattar samtliga kommuner, och eventuellt även landstinget i ett visst län, och som dessutom godkänts som samverkansorgan av regeringen. Syftet med samverkansorgan är att svara för regionala utvecklingsfrågor i länet, exempel är Region Dalarna.
Den kanske viktigaste samverkansformen är kommunalförbunden. Ett kommunalförbund har enskilda kommuner och/eller landsting som medlemmar, styrs av en egen förbundsfullmäktige och förbundsstyrelse och kan uppträda som en egen juridisk person i fråga om de områden som förbundet omfattar. De närmare villkoren för varje samarbete regleras genom en förbundsordning som antas av förbundsfullmäktige, där exempelvis samarbetets syfte och löptid specificeras. Ett exempel på kommunalförbund är Fjärde Storstadsregionen som är ett samarbete mellan Norrköpings och Linköpings kommun för att stärka kommunernas tillväxt och marknadsföringspotential. Räddningstjänst och kollektivtrafik är andra frågor som ofta styrs av kommunalförbund.