Principen om kontradiktion är en princip som har ett mycket nära samband med omedelbarhetsprincipen. Även denna princip är en grundläggande processrättslig princip som är mycket viktig, inte minst i brottmål, eftersom den i brottmål tillförsäkrar att den tilltalade personen får en möjlighet att bemöta den bevisning som åklagaren lägger fram. Kontradiktionsprincipen innebär nämligen att, då det finns minst två parter i processen (vilket det finns i nästan alla tvistemål och brottmål), parterna ska få ta del av varandras yrkanden, grunder och bevisning samt argumentation för sin sak. Dessutom innebär principen om kontradiktion att parterna även ska få bemöta de uttalanden som den andra parten gör och den bevisning som den andra parten lägger fram.
Kontradiktionsprincipen har större betydelse i brottmål än i tvistemål. I brottmål anses nämligen principen om kontradiktion vara en del av rätten till en rättvis rättegång, och därför finns ett krav på att bevisföringen i ett brottmål ska vara av kontradiktorisk karaktär. Detta innebär att den tilltalade ska få möjlighet att motförhöra åklagarens vittnen och därmed få en möjlighet att påverka bevisvärdet hos de personer som vittnar mot den tilltalade under processen. Att bevisföringen ska vara kontradiktorisk innebär även ett krav på att den tilltalade ska få kalla och förhöra egna vittnen vid huvudförhandlingen. Den kontradiktioriska principen anses vara så viktig i brottmål att rätten inte får grunda en fällande dom på ett vittnesmål om den tilltalade inte har fått möjlighet att motförhöra vittnet. Detta gäller dock endast i de fall då vittnesutsagan är den avgörande bevisningen i målet. Notera att den tilltalade inte måste ha fått möjlighet att motförhöra vittnet under själva huvudförhandlingen, utan för att domstolen ska få grunda domen på vittnets utsaga är det tillräckligt att den tilltalade fått motförhöra vittnet under förundersökningen.
Den kontradiktoriska principen innebär inte bara ett krav på att bevisföringen i ett brottmål ska vara av kontradiktorisk karaktär. Principen innebär även problem för användningen av anonyma vittnen. Eftersom den tilltalade inte vet vem vittnet är när någon vittnar anonymt kan ett anonymt vittnes bevisvärde inte prövas av den tilltalade genom motförhör på samma sätt som om den tilltalade hade känt till vittnets identitet. Därför innebär den kontradiktoriska principen även att en domstol inte får grunda en fällande dom på ett anonymt vittne, om det anonyma vittnet utgjort den avgörande bevisningen. Notera dock att det i nuläget i svensk rätt inte är möjligt att vittna anonymt, så detta problem uppstår inte i praktiken. Det har dock diskuterats om en möjlighet att vittna anonymt ska införas.
En viktig förutsättning för att principen om kontradiktion ska vara uppfylld är att vardera part får skäligt rådrum för att bemöta varandras yttranden och bevisning. Detta innebär ett krav på att man ser till att parterna får till exempel kallelser till sammanträden i så god tid som möjligt, så att parterna får en god chans att kunna förbereda sig inför sammanträdet. Vad som anses vara skäligt rådrum går inte att säga generellt, utan får avgöras från fall till fall. Omständigheter som får betydelse då man ska avgöra vad som är skäligt rådrum är till exempel hur invecklat målet är. Ju mer invecklat ett mål är desto längre tid kan krävas för att partena ska anses ha fått skäligt rådrum. Självfallet kan parterna dock inte ges så lång tid att förbereda sig att rättegången fördröjs i onödan.
Slutligen ska något sägas om principen om parternas likställdhet. Liksom principen om kontradiktion är även principen om parternas likställdhet en del av rätten till en rättvis rättegång. Principen om parternas likställdhet innebär att parterna ska ha equality of arms. Störst betydelse har principen för brottmål, där den innebär att den tilltalade ska ha åtminstone samma möjligheter som åklagaren att lägga fram bevisning och utföra sin talan. Om åklagaren tillåts att lägga fram bevisning avseende en viss omständighet ska även den tilltalade få en möjlighet att lägga fram bevisning om den aktuella omständigheten. Den tilltalade måste alltså få lika goda möjligheter att lägga fram bevisning som åklagaren, annars är den tilltalades rätt till en rättvis rättegång inte tillgodosedd. Notera att principen om parternas likställdhet i brottmål inte hindrar att den tilltalade ges bättre möjligheter än åklagaren att utföra sin talan.
I tvistemål är principen om parternas likställdhet inte lika betydelsefull som i brottmål, men principen gäller även för tvistemål. Principen kan till exempel innebära att om den ena parten tillåts kalla vittnen i ett tvistemål, så måste även den andra parten få kalla vittnen. Vidare innebär principen att domstolen inte får avvisa bevisning på ett sådant sätt att den ena parten i praktiken får en fördel gentemot den andra parten.