Det är viktigt för rättssäkerheten att parterna i en domstolsprocess vet vad målet gäller, så att de kan förbereda sig och tillvarata sina rättigheter på bästa sätt. De behöver därför ta del av handlingarna i målet och kallelse till domstolsförhandlingen, så att de vet när och var rättegången äger rum. För att försäkra sig om att parterna får denna information kräver lagen att vissa handlingar måste delges på ett visst sätt. Delgivning sker genom att handlingen skickas eller överlämnas till en viss person och att det finns bevis om att personen ifråga har tagit emot handlingen. Vanligtvis sker detta genom att mottagaren har skrivit under ett mottagarbevis, s.k. delgivningskvitto. Om personen inte tagit emot handlingen personligen måste det finnas bevis om att reglerna om delgivning har följts.
Delgivning kan ske på olika sätt. Det vanligaste sättet är att skicka handlingen med post. Detta kallas vanlig delgivning och betyder att mottagaren skriver under ett delgivningskvitto, som utgör bevis för att han eller hon har tagit emot handlingen. Om det inte går att nå mottagaren på detta sätt, eller han eller hon medvetet håller sig undan, kan domstolen använda sig av s.k. förenklad delgivning. Det innebär att handlingen skickas med post till mottagarens senast kända adress, utan att mottagaren skriver under ett delgivningskvitto. För att kunna använda förenklad delgivning krävs det att domstolen först har informerat mottagaren om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet och detta måste ske via vanlig delgivning. Det innebär att mottagaren först måste bli delgiven en gång på vanligt sätt med delgivningskvitto och att handlingarna därefter skickas med post (förenklad delgivning). Förenklad delgivning kan inte användas för stämningsansökningar eller andra handlingar som inleder ett domstolsförfarande.
Handlingar kan även delges per telefon. I sådana fall läser myndigheten upp innehållet i handlingen i telefon för den som ska delges och därefter skickas handlingen med posten. Det är även möjligt att delge en handling genom stämningsman eller andra tjänstemän, t.ex. polismän. Detta kallas stämningsmannadelgivning. I vissa fall kan handlingen lämnas till någon annan än den som ska delges, t.ex. en vuxen familjemedlem eller en arbetsgivare. Om det finns anledning anta att en person håller sig undan och ingen annan person kan delges är det i vissa fall möjligt att lämna handlingen i den söktes bostad eller fästa handlingen på dörren. Ett sådant delgivningsförfarande kallas för spikning. I vissa fall kan aktiebolag delges genom att en handling sänds till bolagets registrerade adress.
Som sista utväg kan delgivning ske genom kungörelse. Detta sker genom att handlingen hålls tillgänglig hos myndigheten eller domstolen och att detta meddelas i en tidning. Handlingen ska även skickas med post till den söktes senast kända adress. Kungörelsedelgivning kan även användas för kallelser och handlingar som riktar sig till ett stort antal parter.
Vissa skriftliga handlingar måste delges enligt lag. Som exempel måste en stämningsansökan i brottmål delges den tilltalade. Vittnen måste delges kallelse till rättegången där de ska vittna. Om den tilltalade eller ett vittne inte har blivit delgiven kallelse till en brottmålsrättegång måste rättegången ställas in och handlingarna skickas ut på nytt. Om en rättegång hålls och dom meddelas trots att delgivningsreglerna inte har följts kan domen överklagas. Delgivningskvittot är också viktigt för att bedöma när fristen för överklagande går ut. Det är oftast en myndighet eller en domstol som tar hand om delgivningen, t.ex. poliser, delgivningsmän eller kronofogdar. I vissa tvistemål kan även en part sköta delgivningen (s.k. partsdelgivning), om det kan ske utan olägenhet.