En av de grundläggande processrättsliga principerna är den så kallade omedelbarhetsprincipen. Omedelbarhetsprincipen innebär att domen i ett mål, oavsett om det är ett tvistemål eller brottmål, ska grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Vidare innebär omedelbarhetsprincipen att bara domare som varit med om hela huvudförhandlingen i målet får vara med och besluta om domen. En princip som har ett starkt samband med omedelbarhetsprincipen är den så kallade koncentrationsprincipen, som innebär att huvudförhandlingen i ett mål ska genomföras på ett koncentrerat sätt. Omedelbarhetsprincipen och koncentrationsprincipen är mycket viktiga för processrätten och kan till stor del förklara varför förhandlingarna vid de svenska domstolarna ser ut som de gör. Syftet med dessa båda principer är att tillförsäkra att domen i målet blir så bra som möjligt. Vi ska nu granska dessa två principer lite närmare.
Omedelbarhetsprincipens främsta uppgift är att tillförsäkra att domen i ett mål bara grundas på det som förekommit vid huvudförhandlingen i målet. Eftersom huvudregeln i svensk rätt säger att förfarandet i ett mål ska vara muntligt ska omedelbarhetsprincipen se till att detta inte förbigås. En konsekvens av omedelbarhetsprincipen blir därmed att material som använts eller skapats under målets förberedelse inte ska läggas till grund för domen i målet. Detta gäller dock förutsatt att till exempel något som finns i förundersökningsprotokollet i ett brottmål inte upprepas under huvudförhandlingen i målet och därmed förekommer under huvudförhandlingen. Omedelbarhetsprincipen betyder inte bara att rätten inte får döma över bevisning som inte förekommit vid huvudförhandlingen, utan även att rätten bara får döma över till exempel de yrkanden som parterna framställt vid huvudförhandlingen. Har käranden i ett tvistemål i sin stämning yrkat att svaranden ska utge 20 000 kronor plus ränta till käranden, men vid huvudförhandlingen bara yrkar att svaranden ska utge 20 000 kronor (och således inte nämner yrkandet om ränta) får rätten inte döma svaranden till att utge ränta. Om rätten dömer svaranden till att betala ränta till käranden strider det mot omedelbarhetsprincipen.
Låt oss nu gå över till koncentrationsprincipen. Koncentrationsprincipen innebär att huvudförhandlingen i tvistemål och brottmål ska hållas i ett sammanhang. Koncentrationsprincipen ska ses mot bakgrund av den allmänna utgångspunkten att domarna gör en bättre bevisvärdering om de fortfarande har bevisningen i färskt minne vid överläggningen. För att målet ska avgöras på ett så bra sätt som möjligt, vilket gynnar både allmänheten i stort och parterna, har det därför ansetts vara viktigt att huvudförhandlingen koncentreras och sker i ett sammanhang. Oftast leder kravet på koncentration av huvudförhandlingen inte till några större problem, då det är fråga om mindre mål där huvudförhandlingen i målet bara tar en halv eller en hel dag. I större mål kan det dock vara svårare att hålla huvudförhandlingen i ett sammanhang. Därför finns det regler för hur större mål får delas upp då det är dags för huvudförhandling.
Då större mål ska delas upp gäller som utgångspunkt att om huvudförhandlingen inte kommer att ta mer än tre dagar i anspråk så ska huvudförhandlingen genomföras under loppet av en vecka. Notera här att med huvudförhandling menas hela förhandlingen under alla dagar som förhandlingen pågår. Om ett mål är så omfattande att huvudförhandlingen kommer att pågå i tre dagar är det alltså fråga om endast en huvudförhandling, och inte tre olika huvudförhandlingar. Med vecka avses inte en vanlig arbetsvecka eller kalendervecka (måndag fredag), utan en vecka räknas från förhandlingens första dag. En förhandling som ska genomföras under tre dagar kan alltså ha sina två första förhandlingsdagar på onsdag och torsdag i en vecka och den sista förhandlingsdagen på måndagen veckan efter. Huvudförhandlingen är då genomförd under loppet av en vecka.
Det finns dock även så stora mål att de kräver mer än tre dagar för att huvudförhandlingen ska kunna genomföras. I sådana fall gäller inte att huvudförhandlingen måste genomföras under loppet av samma vecka, inte ens i de fall då huvudförhandlingen skulle kunna genomföras under fem dagar. Om mer än tre dagar krävs för att huvudförhandlingen ska kunna genomföras så ska huvudförhandlingen pågå under minst tre dagar varje vecka tills dess att hela huvudförhandlingen är genomförd. Skulle en huvudförhandling kräva femton förhandlingsdagar är det alltså möjligt att genomföra huvudförhandlingen under tre dagar i fem veckor i följd.
Slutligen måste det betonas att koncentrationsprincipen bara gäller för själva huvudförhandlingen. Koncentrationsprincipen ställer alltså inte upp något krav på att huvudförhandlingen ska ske i ett nära samband till exempelvis en muntlig förberedelse i ett tvistemål.