Domstolsväsendet


I Sverige delas domstolarna upp i tre kategorier:

• allmänna domstolar
• förvaltningsdomstolar
• specialdomstolar.

Till de allmänna domstolarna räknas tingsrätten, hovrätten och Högsta Domstolen. Till förvaltningsdomstolarna hör förvaltningsrätten (tidigare länsrätten), kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen. Det finns även en rad olika specialdomstolar, som ansvarar för olika ämnesområden.

Gemensamt för de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna är att de är uppbyggda i tre instanser. En part som inte är nöjd med en dom kan överklaga den till nästa instans. En tingsrättsdom kan överklagas till hovrätten. För att hovrätten ska ta upp domen till ny prövning krävs att den meddelar s.k. prövningstillstånd. En hovrättsdom kan överklagas till Högsta Domstolen, som dock bara tar upp domar till ny prövning om det är viktigt för den framtida rättstillämpningen (s.k. prejudikat). Detta sker endast i undantagsfall. Samma principer gäller för överklaganden av domar från förvaltningsdomstolarna. Även domar från specialdomstolar kan överklagas.

De allmänna domstolarna består av 48 tingsrätter, 6 hovrätter och en Högsta Domstol. Dessa domstolar är behöriga att pröva både tvistemål och brottmål. Tvistemål är alla tvister som uppstår mellan privatpersoner och företag. Detta kan vara alltifrån obetalda fordringar till vårdnadstvister. Brottmål är mål där staten, i form av åklagaren, väcker talan mot en person eller företag för ett lagbrott. Det kan röra allt från snatteri till mord.

Förvaltningsdomstolarna består av 12 förvaltningsrätter (tidigare länsrätter), 4 kammarrätter och en Högsta förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolarna är behöriga att handlägga alla typer av förvaltningsrättsliga mål mellan enskilda och myndigheter. De vanligaste typerna av förvaltningsmål rör skattemål, mål om tvångsomhändertagande av unga, missbrukare och psykiskt sjuka, tvister mellan enskilda och myndigheter, prövning av beslut fattade av kommun och landsting, utlänningsmål och medborgaräenden, om asyl, upphållstillstånd och medborgarskap, mål om indragning av körkort och vissa EU-rättsliga ärenden om t.ex. offentlig upphandling

Specialdomstolarna handlägger endast vissa typer av mål, till skillnad från de allmänna domstolarna som i princip handlägger alla typer av mål. Motivet till att ha specialdomstolar är att vissa ärenden anses kräva viss specialistkompetens. Specialdomstolarna består av både juristdomare och experter. I vissa fall deltar även representanter för olika organisationer. Några av dem är fristående domstolar medan andra är en del av en tingsrätt, som har speciell kompetens på området.

I Sverige finns det fyra fristående specialdomstolar:

• Arbetsdomstolen
• Marknadsdomstolen
• Patentbesvärsrätten
• Försvarsunderrättelsedomstolen

Dessutom är vissa tingsrätter utsedda att verka som specialdomstolar på vissa områden. Detta gäller miljödomstolar, fastighetsdomstolar, sjörättsdomstolar och tryckfrihetsdomstolar. Domarna har i dessa fall hjälp av experter på området.

För att garantera att domare kan arbeta självständigt, utan några påtryckningar utifrån, är de i princip oavsättliga. En domare kan därför bara avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter vid flera tillfällen eller har gjort sig skyldig till brott som gör att han eller hon är klart olämplig att arbeta som domare. Förutom domare deltar även s.k. nämdemän ibland i det dömande arbetet. Nämndemännen är inte utbildade jurister, utan folkvalda representanter som är valda av kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige. De är inte anställda av domstolarna, utan deltar främst vid rättegångar i brottmål. Nämndemännen bestämmer i samråd med juristdomarna hur domen ska utformas. I Högsta Domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen görs bedömningen enbart av juristdomare. I specialdomstolar deltar, förutom juristdomare, även experter på olika områden samt i vissa fall även representanter för olika organisationer.

Justitiedepartementet är ansvarigt för domstolarnas organisation. Domstolarnas förvaltning sköts av Domstolsverket. Domstolarna är självständiga i bemärkelsen att ingen myndighet får lägga sig i hur de dömer i de enskilda fallen. Varken Justitiedepartementet eller Domstolsverket eller någon annan myndighet får därför ingripa i enskilda domstolsärenden. Domstolarna står dock under tillsyn av Riksåklagaren (RÅ), Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK). Dessa kan göra uttalanden eller väcka talan för tjänstefel mot domare som missköter sina arbetsuppgifter. De kan dock inte ändra i domar.

Bläddra bland juridiska artiklar