Primärrätten är en term som används för att beteckna en viss typ av rättskälla inom europeiska unionen. En rättskälla är, i sin tur, en källa ur vilken man kan hämta rättsliga bestämmelser. Inom svensk rätt så är till exempel grundlagen en rättskälla, lagen en annan och rättspraxis (domar etcetera) en tredje. Inom europeiska unionen finns också olika slags rättskällor, med varierande dignitet. Primärrätten är, såsom namnet antyder, den rättskälla som rankas högst. Den utgörs av unionens grundläggande lagstiftning.
Unionens primärrätt består till största delen av fördrag. Fördragen delas i sin tur in i grundfördrag och ändringsfördrag; båda varianterna omfattas av primärrätten. Det kan vara aningen problematiskt att hålla reda på vad fördragen heter, eftersom de har bytt namn vid ett flertal tillfällen. Den senaste gången detta skedde var i samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft, den 1 december 2009. Lissabonfördraget utgör för övrigt ett av primärrättens ändringsfördrag.
De finns tre stycken grundfördrag inom europeiska unionen. Det första, och kanske också det viktigaste, heter just fördraget om Europeiska unionen. Det kallas ibland kort och gott för EU-fördraget, ibland också för Maastrichtfördraget, eftersom det undertecknades i Maastricht i Nederländerna. Det undertecknades år 1993 och det är detta fördrag som lade grunden för europeiska unionen. Fördraget tar på ett tämligen generellt plan upp de mål och värderingar som skall finnas inom unionen. När fördraget undertecknades, så lades också grunden för den pelarstruktur som fanns inom det europeiska samarbetet. Pelarstrukturen bestod av tre pelare, eller fundament, som var och en utgjorde en egen juridisk person. Dessa pelare var Europeiska gemenskapen (EG), Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS). Det var inom ramen för varje pelare som unionen kunde ingå internationella avtal. Eftersom unionen i sig inte var en juridisk person, så hade den inte behörighet att vara part i ett internationellt avtal. Den här pelarstrukturen avskaffades i samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft. Då blev nämligen europeiska unionen en egen juridisk person. Istället för att ha tre olika juridiska personer inom unionen, fick man nu istället en enda. Det skall nämnas i sammanhanget att det var i samband med Maastrichtfördraget som vi fick en monetär union.
Det andra grundfördraget heter fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det har bytt namn sedan 1 december 2009 och hette dessförinnan fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Detta namn fick fördraget när EU-fördraget upprättades och markerade att det var detta fördrag som reglerade arbetet i den första pelaren (d.v.s. Europeiska gemenskapen). Fördraget kallas ibland också för Romfördraget, eftersom det var där det undertecknades den 25 mars 1957. Detta fördrag är, till skillnad från EU-fördraget, mer utförligt och tar upp mer i detalj hur institutionerna samspelar och vilken kompetens de är tilldelade. Det tar upp frågan om när unionen har exklusiv kompetens och när den har delad kompetens.
Det tredje grundfördraget heter fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Det är kanske det grundfördrag som är minst känt. Det har till uppgift att reglera Euratom. Euratom är en internationell organisation, som enligt fördragets portalparagraf har till syfte att "skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder."
Till grundfördragen finns ett antal bifogade protokoll, som givetvis också utgör en del av primärrätten. Så är även fallet för de ändringsfördrag som har kommit till genom åren. Det senaste ändringsfördraget är, som nämnt vid ett flertal tillfällen redan, Lissabonfördraget (2007). Innan Lissabonfördraget kom Nicefördraget (2001) och Amsterdamfördraget (1997). Bland de äldre ändringsfördragen finner vi fusionsfördraget (1965) och Europeiska enhetsakten (1986).