Amsterdamfördraget undertecknades år 1997 och trädde ikraft knappt två år senare, efter att samtliga medlemsländer hade ratificerat fördraget. Amsterdamfördraget är ett av Europeiska unionens ändringsfördrag; det är med andra ord genom dessa som ändringar i grundfördragen antas. Detta fördrag i synnerhet spelade en stor roll på det arbetsrättsliga planet. De som drev på frågan menade att intresset av sysselsättning i medlemsländerna skulle bli en gemenskapsrättslig fråga. Om ett medlemsland hade en hög arbetslöshet var det inte orimligt att anta att detta skulle få konsekvenser även i andra medlemsländer. Det var således i europeiska unionens intresse att försöka arbeta fram en gemensam hållning.
Amsterdamfördraget föreslog därför att unionen skulle ha en samordnad sysselsättningsstrategi och arbeta för att unionen skulle ha en kvalificerad och anpassningsbar arbetskraft som inte var för konjunkturkänslig. Målsättningen med att Europeiska unionen skulle bidra till sysselsättningen var tänkt att förverkligas genom att uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att stödja desamma och eventuellt komplettera deras åtgärder. Själva ordalaget i fördraget var tämligen diffust, men det ansågs ändå utgöra ett stort steg i rätt riktning vad gäller gemenskapens bidrag till sysselsättningspolitiken.
Amsterdamfördraget innebar också förändringar på det utrikes- och säkerhetspolitiska planet. Man ville att Europeiska unionen skulle få större inflytande och möjlighet att räcka en hjälpande hand i krissituationer. Överlag var det stora målet med Amsterdamfördraget att fördjupa samarbetet. Fördraget stadgar om ett antal kriterier för hur detta samarbete skall fördjupas. Samarbetet skall syfta till att bidra till unionens mål, bland annat genom att skydda unionens intressen. Det skall vidare respektera fördragens principer och unionens institutioner. Det skall inte påverka gemenskapens regelverk och de åtgärder som har beslutats enligt övriga bestämmelser . Samarbete skall vidare vara öppet för alla medlemsstater och det får inte finnas något förbud för medlemsstaterna att ansluta sig till samarbetet vid den tidpunkt de önskar göra detta. Givetvis skall anslutande medlemsländer respektera de grundförutsättningar som gäller för samarbetet, men det får inte råda någon diskriminering vad avser vilka länder som får ansluta sig.