Om upphandlande enheter som till exempel kommuner, landsting eller andra enheter vill konkurrensutsätta delar av sin verksamhet kan dessa delegera till en brukare att välja vilka leverantörer som är lämpliga i ett så kallat valfrihetssystem. Det innebär att den upphandlande enheten tecknar avtal med de leverantörer som anses lämpliga, utifrån enhetens krav, och sedan är det upp till patienterna eller andra brukare att välja vilken leverantör de vill använda sig av.
Detta gäller för hälsovårds- och socialtjänster som landsting och kommuner ser över. Inom verksamheten för landstingets primärvård är valfrihetssystemet obligatoriskt. Däremot kan kommunerna frivilligt välja om de vill använda sig av det. Från 2010 kan även arbetsförmedlingen använda sig av valfrihetssystem vid etableringslotsar av nyanlända immigranter. Exempel på tjänster som omfattas kan vara social omsorg för handikappade, barnmorsketjänster, äldreomsorg, jobbcoacher med mera. Däremot omfattas inte tjänster inom barn- och ungdomsomsorg.
Konkurrensverket verkar som tillsynsmyndighet över valfrihetssystemen. Konkurrensverkets uppgifter består av att se till att det inte sker några överträdelser av principiellt intresse eller som är av någon större betydelse. Konkurrensverket ska även övervaka den juridiska utvecklingen genom att följa mål som uppkommer och andra rättsliga delar som har med valfrihetssystemen att göra. Myndigheten har också i uppgift att informera och vägleda inom området för valfrihetssystemen för att se till att förebygga att överträdelser sker och för att rättstillämpningen sker på ett enhetligt vis. Konkurrensverket har rätt att begära in information från de upphandlande enheterna om det är nödvändigt för deras tillsyn.
De finns även en del andra aktörer som har rätt att utöva tillsyn över valfrihetssystemen. Socialstyrelsen kan tilldela stöd för förbättring och beredning av valfrihetssystem. Kammarkollegiet driver webbplatsen för annonseringen av upphandlingarna. Tillväxtverket fungerar som informatörer och försöker inspirera utveckling av företag inom denna sektor. Landstingen och kommunerna stöder och fungerar som rådgivare för de företag som funderar på att införa valfrihetssystem. Även stadskontoret övervakar och redovisar vilken betydelse valfrihetssystemen har för landstingen och kommunernas verksamhet.
När ett valfrihetssystem inrättas gäller det att de grundläggande principerna om transparens, likabehandling, ömsesidigt erkännande, icke-diskriminering och även proportionalitet beaktas. För att anordna ett valfrihetssystem krävs först ett politiskt beslut. Den upphandlande enheten ska sedan annonsera på en webbplats. Med annonsen bifogar man förfrågningsunderlaget och ansökningarna tas emot löpande, eftersom det inte finns något slutdatum för leverantörer att delta.
Förfrågningsunderlaget ska beskriva vad det är för tjänster den upphandlande enheten vill att valfrihetssystemet ska omfatta. Den upphandlande enheten skriver ut villkor och krav som leverantörerna behöver uppfylla. Förfrågningsunderlaget ska även innehålla vad leverantörerna får för ersättning samt vilka villkor det kommersiella avtalet kommer innehålla och andra villkor för upphandlingen. Finns det några frågetecken angående innehållet i förfrågningsunderlaget kan leverantören begära förtydligande. Detta kommer sedan utdelas även till de andra företagen som deltar i upphandlingsförfarandet.
Den upphandlande myndigheten har rätt att utesluta leverantörer om de till exempel har gjort något felaktigt i sin yrkesutövning eller om de gått i konkurs eller liknande. Sedan tilldelas kontraktet till de leverantörer som godkänns genom att uppfylla allt som efterfrågas i förfrågningsunderlaget. Den upphandlande enheten ska därefter ingå avtal med alla de godkända leverantörerna. Detta innebär alltså att det inte finns ett begränsat antal av leverantörer.